Finally.. äntligen har jag tagit tag i saker i mitt liv, det har inte hänt något än men jag försöker iaf nu, jag försöker bygga upp kontakter och jag försöker klara av konkreta saker i mitt liv som att skaffa jobb, körkort och lägenhet.. Värnamo är staden!
Staden känns grå ibland eller kanske snarare tom, jag har redan lärt känna en del nytt folk och trots att jag bor hos Millan nu och egentligen har mer folk omkring mig än någonsin så känner jag mig ensam, jag jämför folk på körskolan mot folk hemma i Motala och dom bleknar som spöken i jämförelse, det är väl tur att jag har Millan med familj därnere, där känner jag mig någorlunda trygg och det är kul att vakna upp som idag av Vilgots toner kl 6.30
"Kuckelikuuuu, klockan är sju ..paus.. du sover som Pippi ju"
Lille Vilgot har förresten svängt mycket under veckan, när han är tröttkinkig är jag inte mycket värd men är han på lekhumör så duger jag allt :)
Det har varit långa dagar och korta nätter senaste veckan, iaf för att vara mig men jag har känt mig förvånansvärt pigg, förmodligen är jag så intresserad av det jag gör just nu..
Det här dygnet har varit extra långt känns det som.
06.30 Kuckelikuu, klockan är sju
07.00 Klockan VAR sju och jag åkte bussen in mot Värnamo, fanns bara en sak i mitt huvud då, min kvarglömda telefon var tvungen att ligga kvar på körskolan.
07.30 Där låg den, snälla körmagistern hade lagt in den på sitt kontor.
08.10 Dubbellektion i bilkörning. Magistern berättar att min uppsikt och känsla i diverse rondeller och korsningar hade blivit AVSEVÄRT mycket bättre, om det var bra framgick dock inte men jag tror att en liten polett ramlade ner, inte stor men jag har råd med nästa insats..
09.30 teoriteoriteoriteori
11.00 Sten Sures gatukök - köttbulletallrik. 4 av 5 stjärnor.
11.30 - 17.00 teoriteoriteoricolapausteoriteoriteori.
Receptionisten körde mig sedan till fjärrbusstationen, 17.45 skulle bussen gå så i trekvart observerade jag hur lätt det är köra i rondell om man redan har körkort, 95 procent av bilförarna som passerad rondellen hade kuggat om jag ska tro min magister.
17.45 hade ingen buss kommit, inte 18.00 heller, inte 18.15 men 18.30 svängde den in, hade alltså då spenderat 1 ½ timme vid den busshållsplatsen, trafikolycka på E4 tydligen, mitt eget lidande blev därför betydelselöst.. 20.40 gick bussen sedan från Jönköping så ytterliggare 70 minuters väntan.. väl på den bussen vände oturen till tur och en dam erbjöd att hennes man kunde skjutsa hem mig också då det också var Motalabor..
22.15 hemma i Motala.
Millan frågade igår hur skönt det skulle bli att komma hem, nja, det spelar nog ingen roll sa jag, men det gjorde det, förbaskat skönt att komma hem.. nu väntar min egen säng, gunåde den som väcker mig imorgon..
God natt! Nu kan jag äntligen börja blogga igen när jag nya saker att skriva om, blir skoj!!!
torsdag 29 september 2011
onsdag 14 september 2011
Vill inte men jag måste ta steget..
Tränade pingis idag, fick dessvärre känslan som gjorde att jag slutade, jag var emellanåt ganska dålig, ojämn helt enkelt vilket brist på träning brukar resultera i.. Det beror nog också på att det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu.
Jag har nämligen sökt jobb, i Värnamo, fick ångest direkt när jag tryckte på "ansökknappen" som rubriken avslöjar :) Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan vänner och familj här så har jag svårt att se att jag inte skulle gå under i den här stan, jag blir mer och mer deprimerad och känner mig mer och mer ensam för varje dag som går, inte för att jag är ensam, har helt fantastiska människor omkring mig som jag älskar men det är känslan som räknas enligt mig. Jag somnar alltid ensam och jag är inte prio 1 för någon.. Jag menar givetvis att hitta en partner, kommer kanske vara samma sak nere i Jönköpings län men jag kanske får en annan roll därnere..
Lite nöjd över att jag tar den chansningen, det är nog förändringar jag behöver..
Jag har nämligen sökt jobb, i Värnamo, fick ångest direkt när jag tryckte på "ansökknappen" som rubriken avslöjar :) Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan vänner och familj här så har jag svårt att se att jag inte skulle gå under i den här stan, jag blir mer och mer deprimerad och känner mig mer och mer ensam för varje dag som går, inte för att jag är ensam, har helt fantastiska människor omkring mig som jag älskar men det är känslan som räknas enligt mig. Jag somnar alltid ensam och jag är inte prio 1 för någon.. Jag menar givetvis att hitta en partner, kommer kanske vara samma sak nere i Jönköpings län men jag kanske får en annan roll därnere..
Lite nöjd över att jag tar den chansningen, det är nog förändringar jag behöver..
måndag 5 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)