Finally.. äntligen har jag tagit tag i saker i mitt liv, det har inte hänt något än men jag försöker iaf nu, jag försöker bygga upp kontakter och jag försöker klara av konkreta saker i mitt liv som att skaffa jobb, körkort och lägenhet.. Värnamo är staden!
Staden känns grå ibland eller kanske snarare tom, jag har redan lärt känna en del nytt folk och trots att jag bor hos Millan nu och egentligen har mer folk omkring mig än någonsin så känner jag mig ensam, jag jämför folk på körskolan mot folk hemma i Motala och dom bleknar som spöken i jämförelse, det är väl tur att jag har Millan med familj därnere, där känner jag mig någorlunda trygg och det är kul att vakna upp som idag av Vilgots toner kl 6.30
"Kuckelikuuuu, klockan är sju ..paus.. du sover som Pippi ju"
Lille Vilgot har förresten svängt mycket under veckan, när han är tröttkinkig är jag inte mycket värd men är han på lekhumör så duger jag allt :)
Det har varit långa dagar och korta nätter senaste veckan, iaf för att vara mig men jag har känt mig förvånansvärt pigg, förmodligen är jag så intresserad av det jag gör just nu..
Det här dygnet har varit extra långt känns det som.
06.30 Kuckelikuu, klockan är sju
07.00 Klockan VAR sju och jag åkte bussen in mot Värnamo, fanns bara en sak i mitt huvud då, min kvarglömda telefon var tvungen att ligga kvar på körskolan.
07.30 Där låg den, snälla körmagistern hade lagt in den på sitt kontor.
08.10 Dubbellektion i bilkörning. Magistern berättar att min uppsikt och känsla i diverse rondeller och korsningar hade blivit AVSEVÄRT mycket bättre, om det var bra framgick dock inte men jag tror att en liten polett ramlade ner, inte stor men jag har råd med nästa insats..
09.30 teoriteoriteoriteori
11.00 Sten Sures gatukök - köttbulletallrik. 4 av 5 stjärnor.
11.30 - 17.00 teoriteoriteoricolapausteoriteoriteori.
Receptionisten körde mig sedan till fjärrbusstationen, 17.45 skulle bussen gå så i trekvart observerade jag hur lätt det är köra i rondell om man redan har körkort, 95 procent av bilförarna som passerad rondellen hade kuggat om jag ska tro min magister.
17.45 hade ingen buss kommit, inte 18.00 heller, inte 18.15 men 18.30 svängde den in, hade alltså då spenderat 1 ½ timme vid den busshållsplatsen, trafikolycka på E4 tydligen, mitt eget lidande blev därför betydelselöst.. 20.40 gick bussen sedan från Jönköping så ytterliggare 70 minuters väntan.. väl på den bussen vände oturen till tur och en dam erbjöd att hennes man kunde skjutsa hem mig också då det också var Motalabor..
22.15 hemma i Motala.
Millan frågade igår hur skönt det skulle bli att komma hem, nja, det spelar nog ingen roll sa jag, men det gjorde det, förbaskat skönt att komma hem.. nu väntar min egen säng, gunåde den som väcker mig imorgon..
God natt! Nu kan jag äntligen börja blogga igen när jag nya saker att skriva om, blir skoj!!!
torsdag 29 september 2011
onsdag 14 september 2011
Vill inte men jag måste ta steget..
Tränade pingis idag, fick dessvärre känslan som gjorde att jag slutade, jag var emellanåt ganska dålig, ojämn helt enkelt vilket brist på träning brukar resultera i.. Det beror nog också på att det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu.
Jag har nämligen sökt jobb, i Värnamo, fick ångest direkt när jag tryckte på "ansökknappen" som rubriken avslöjar :) Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan vänner och familj här så har jag svårt att se att jag inte skulle gå under i den här stan, jag blir mer och mer deprimerad och känner mig mer och mer ensam för varje dag som går, inte för att jag är ensam, har helt fantastiska människor omkring mig som jag älskar men det är känslan som räknas enligt mig. Jag somnar alltid ensam och jag är inte prio 1 för någon.. Jag menar givetvis att hitta en partner, kommer kanske vara samma sak nere i Jönköpings län men jag kanske får en annan roll därnere..
Lite nöjd över att jag tar den chansningen, det är nog förändringar jag behöver..
Jag har nämligen sökt jobb, i Värnamo, fick ångest direkt när jag tryckte på "ansökknappen" som rubriken avslöjar :) Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan vänner och familj här så har jag svårt att se att jag inte skulle gå under i den här stan, jag blir mer och mer deprimerad och känner mig mer och mer ensam för varje dag som går, inte för att jag är ensam, har helt fantastiska människor omkring mig som jag älskar men det är känslan som räknas enligt mig. Jag somnar alltid ensam och jag är inte prio 1 för någon.. Jag menar givetvis att hitta en partner, kommer kanske vara samma sak nere i Jönköpings län men jag kanske får en annan roll därnere..
Lite nöjd över att jag tar den chansningen, det är nog förändringar jag behöver..
måndag 5 september 2011
tisdag 30 augusti 2011
God natt!!!
Inte riktigt än..
*Jag ser ljusen som tänts i parken i kungsholmens hamn*
Melissa Horn är min nyaste idol, hon har inte Vreeswijk status men lite småförälskad är jag allt..
Vet väl inte själv varför jag bloggar just inatt men att jag inte kan sova är väl en stor anledning, när en mustachklädd Tom Selleck kommer på tv-rutan så är det som bekant läggdags för länge sen..
Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, jag vet inte vart jag vill eller framför allt vart jag ska.
Tänkte prova på det där med intensivkurs för körkort i Värnamo kommande veckor och har sedan starka funderingar på att stanna därnere, en del av mig vill fly Motala snarast, en del har svårt att tro att jag någonsin skulle kunna lämna stan, inte p.g.a min egen feghet utan snarare att det finns folk i den här stan som jag förmodligen inte skulle kunna ja... andas utan..
Svårt är det minsann.. att spela poker för att få bort sina funderingar är inte heller något jag rekommenderar.
Såg "Apornas Planet" idag på bion i Motala, 5 personer i salongen, jag har aldrig varit med om att det varit fler. Scenen från Smala Sussie?
*Jag ser ljusen som tänts i parken i kungsholmens hamn*
Melissa Horn är min nyaste idol, hon har inte Vreeswijk status men lite småförälskad är jag allt..
Vet väl inte själv varför jag bloggar just inatt men att jag inte kan sova är väl en stor anledning, när en mustachklädd Tom Selleck kommer på tv-rutan så är det som bekant läggdags för länge sen..
Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, jag vet inte vart jag vill eller framför allt vart jag ska.
Tänkte prova på det där med intensivkurs för körkort i Värnamo kommande veckor och har sedan starka funderingar på att stanna därnere, en del av mig vill fly Motala snarast, en del har svårt att tro att jag någonsin skulle kunna lämna stan, inte p.g.a min egen feghet utan snarare att det finns folk i den här stan som jag förmodligen inte skulle kunna ja... andas utan..
Svårt är det minsann.. att spela poker för att få bort sina funderingar är inte heller något jag rekommenderar.
Såg "Apornas Planet" idag på bion i Motala, 5 personer i salongen, jag har aldrig varit med om att det varit fler. Scenen från Smala Sussie?
söndag 17 juli 2011
Känns att det är söndag..
Per Linde spelar poker som aldrig förr och är enda svensk kvar av det dryga antalet 100 spelare i pokervm. Över 8000 startande gör prestationen... hur ska jag säga.. anmärkningsvärd. Det känns som igår vi satt och skämta över mms nätterna i ända med pokerborden flimrade i bakgrunden. Vi kan väl helt klart konstatera att utvecklingen efter det skiljdes sig lite :) Nåväl, allt har sin tid och jag är glad över att jag spelade poker med Linde och även Dan såklart då jag nu i princip kan leva på det även om min omgivning hellre skulle vilja kalla mig för arbetslös..
Var på fest igår, rökte vattenpipa för första gången vilket inte var särskilt gott. Jag hade i ärlighetens namn inte särskilt kul, festen var bra men blev rätt så ensam ute på harrys och det var väl där med en Rom och cola i handen som jag bestämde mig för att dessa pub-kvällar börjar närma sig ett slut.. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det..
1. Det är samma folk ute i Motala varje gång..
2. Jag kan inte dansa
3. Jag träffar inga tjejer
4. Det är för dyrt
5. Jag blir allt som oftast för full och numera också bakfull
Det känns bara meningslöst!!!
Har hamnat i nån slags grå-zon igen.. trött på det mesta men framför allt trött på mig själv, jag har haft en mycket dålig dag och det är bara att hoppas att min vän Per räddar upp den genom att ta sig till finalbord. Lycka till!
Var på fest igår, rökte vattenpipa för första gången vilket inte var särskilt gott. Jag hade i ärlighetens namn inte särskilt kul, festen var bra men blev rätt så ensam ute på harrys och det var väl där med en Rom och cola i handen som jag bestämde mig för att dessa pub-kvällar börjar närma sig ett slut.. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det..
1. Det är samma folk ute i Motala varje gång..
2. Jag kan inte dansa
3. Jag träffar inga tjejer
4. Det är för dyrt
5. Jag blir allt som oftast för full och numera också bakfull
Det känns bara meningslöst!!!
Har hamnat i nån slags grå-zon igen.. trött på det mesta men framför allt trött på mig själv, jag har haft en mycket dålig dag och det är bara att hoppas att min vän Per räddar upp den genom att ta sig till finalbord. Lycka till!
söndag 26 juni 2011
Midsommar och Wimbledon..
Midsommar har det varit, jag blev bjuden på fest hem till min kompis Richard och vädret var som det hittills varit under sommaren, ostabilt, regnigt eller sol. Finns inget att säga om festen i övrigt, den var som den så bör, småtrevlig och diskussionsfylld, jag har helt plötsligt börja gilla politiska diskussioner väldigt mycket, väl medveten om att jag allt som oftast tar mig vatten över huvudet men så länge jag lär mig något av någon annan så får ju iaf JAG ut något av det.. :)
Något annat som jag vill diskutera just nu är tennis, den största turneringen i världen håller på för fullt. Wimbledon är fantastiskt intressant tycker jag och jag kommer på ett eller annat sätt se semifinalerna och finalen, skulle jag haft Canal plus sport så skulle jag förmodligen suttit framför tv:n alldeles för mycket så det kanske är lika bra. Jag ska upp till Stockholm nästa helg på Robban och Carolinas inflyttningsfest och funderar starkt på att åka upp ett par dagar innan för att se matcherna tillsammans med Robban som är den enda i min kompiskrets som delar intresset lika starkt.. en sportbar på södern.. kan bli hur bra som helst. Det ska också tilläggas att jag funderat på hur möjligt det är att planera och genomföra en Wimbledon-resa till nästa år, kanske se någon tidig, billig match på Centercourt för att få uppleva det och sedan vara runt på den andra banorna. Jag skulle ju dessutom vilja se London så ja.. two flies in one punch..
Idag är vädret super i Motala och jag tänkte hedra solskenet med att senare i eftermiddag bege mig ut till Råssnäs för att löpträna lite..
Något annat som jag vill diskutera just nu är tennis, den största turneringen i världen håller på för fullt. Wimbledon är fantastiskt intressant tycker jag och jag kommer på ett eller annat sätt se semifinalerna och finalen, skulle jag haft Canal plus sport så skulle jag förmodligen suttit framför tv:n alldeles för mycket så det kanske är lika bra. Jag ska upp till Stockholm nästa helg på Robban och Carolinas inflyttningsfest och funderar starkt på att åka upp ett par dagar innan för att se matcherna tillsammans med Robban som är den enda i min kompiskrets som delar intresset lika starkt.. en sportbar på södern.. kan bli hur bra som helst. Det ska också tilläggas att jag funderat på hur möjligt det är att planera och genomföra en Wimbledon-resa till nästa år, kanske se någon tidig, billig match på Centercourt för att få uppleva det och sedan vara runt på den andra banorna. Jag skulle ju dessutom vilja se London så ja.. two flies in one punch..
Idag är vädret super i Motala och jag tänkte hedra solskenet med att senare i eftermiddag bege mig ut till Råssnäs för att löpträna lite..
söndag 19 juni 2011
Landsborgsgatan 38 1991-1996
Ett stort hus! Två våningar och en källare som iofs användes måttligt. 7 rum och kök och två toaletter var det när vi lämnade huset. Det såg inte alls likadant ut när vi flyttade in, vi renoverade ständigt kändes det som. Två rum byggdes till i nån slags halvbarack där mina föräldrar och Millan hade sina sovrum. Jag fick till slut ett superfint nyrenoverat rum som inte syns på bilden, först hade jag rummet med fönstret längst upp och längst bort på bilden. Jag var så fantastiskt nöjd när jag fick det nya rummet, jag tror jag fick det på min 13-års dag, ett möblerat rum som Mia inte behövde passera varje gång hon skulle in till sitt rum som hon fick göra de första åren. Mia var dock en duktig storasyster och smög försiktigt förbi på nätterna men mitt sömnbeteende var väldigt konstigt på den tiden och en gång när hon skulle passera så har hon berättat att jag satte mig upp a´la den onda dockan, stirra henne i ögonen och fräste "inga tjejer i mitt rum". Kul anekdot tycker jag :)
Ja, huset var inte Bevery Hills-klass när vi flytta dit, jag kommer ihåg att vi fick bada nere i källaren i början, den källarn minns jag fortfarande med skräck då den var väldigt mörk och chansen att stöta på en megaråtta som kom från soptippen var ungefär 50/50 :) Det dröjde dock inte länge förrän badrummen var nyrenoverade men jag minns källarpromenaderna med en handduk över axeln med skräck. Till slut började jag dock gilla huset väldigt mycket och Fridhults-saknandet försvann långsamt. Vi hade en schäfertik med det konstiga namnet "Panda" vilket fick bort min hundrädsla, iaf tillfälligt, jag tror tamigfan den har kommit tillbaka nu på senare år.
Min jämnåriga kusin Patrik umgicks jag mycket med här, sommarlov och jullov. Vi var egentligen väldigt olika, han var lite tuffare än mig, körde gokart och pratade stockholmska istället för bondig motaladialekt. Men vi hittade varandra och kunde umgås flera veckor i sträck, skulle det bli nån konflikt så undvek vi varandra några timmar bara.
Millan berättar att ett av hennes bästa minne från det här huset var när hon hade ramlat på cykeln på grusvägen utanför och jag tröstade henne med att läsa en bok, det här var tydligen något som jag aldrig gjorde annars vilket får mig att fundera på vilken halvdan storebror jag lär ha varit, men jag förlitade mig väl på att storasyster skulle ordna allt känslomässigt "larv" och att jag kunde koncentrera mig på mina fotbollsbilder :D
Mitt bästa minne är nog sommaren 1994 och nätterna framför Sveriges succe-vm, jag fick tillåtelse att sitta uppe på nätterna och se våra hjältar och jag minns att även Mia var med och delade popcornpåsarna några nätter, det var en riktigt bra sommar för övrigt också, efter den sommaren började högstadiet och i september det året sjönk Estonia och skakade om hela vårt avlånga land, där började mitt liv bli mörkare..
När jag började högstadiet förstod jag att jag kunde bli mobbad för min stamning och kortväxthet, skolan var helt plötsligt ingen rolig plats och det skulle det dessvärre fortsätta att inte vara till min student 2000. Mitt självförtroende fick sig många törnar under dessa 6 år som jag bär med mig än idag. Jag vet att det fanns dom som har det mycket sämre men jag hatade det långa stunder, det gjorde jag. Pingishallen blev då min fristad, tränade nog 3-4 gånger i veckan och var borta var och varannan helg på matcher. Timme efter timme stod jag dessutom hemma mot väggen och spelade mot mig själv, sporten flög in i mitt liv.. i ett jetplans hastighet. I pingisen knöt jag också kompiskontakter som har haft stor betydelse i mitt liv och har det än idag..
Idag har det här huset målats grått, grusvägen utanför har asfalterats, det vita staketet som vi kämpade så mycket med en sommar är borta, badmintonnätet som jag plågade mina farbröder med på kvällarna är borta, jag tror dock att om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra min terapi med en pingisboll som studsar fram och tillbaka, fram och tillbaka..
Här står vi på framsidan, jag och Millan, på kortet är även hunden Panda och.. är det Findus, Millan?
Grusvägen utanför huset och Millan på cykeln innan olyckan får vi anta :)
Dagen efter..
Det blev ju en riktigt trevlig fest igår, jag hade många kompisar här och skulle jag kunna så hade jag stannat tiden just där, just då. Jag har i ärlighetens namn inte gjort så mycket jag är stolt över i mitt liv men jag är väldigt stolt.. eller väldigt nöjd över vilka kompisar jag har och att min kompiskrets är så bred. Det var lite fånigt att jag till slut blev lite för full men så kan det gå ibland :)
Jag kände mig minst sagt ganska färdig med alkoholen när jag vaknade imorse, Ulrika var desto piggare och ville diskutera gårdagshändelser men hon kände nog att hon pratade med sig själv där ett tag då min respons var måttlig.. "mmm", "mmmm", "mmmm".
Tänkte härmed slänga ut ett tack till mina fåtal läsare som jag har kvar.. :)
Jag kände mig minst sagt ganska färdig med alkoholen när jag vaknade imorse, Ulrika var desto piggare och ville diskutera gårdagshändelser men hon kände nog att hon pratade med sig själv där ett tag då min respons var måttlig.. "mmm", "mmmm", "mmmm".
Tänkte härmed slänga ut ett tack till mina fåtal läsare som jag har kvar.. :)
fredag 17 juni 2011
Sådär då..
..nu kör vi igen.
Fick precis reda på att jag har fått godkänt på mitt examensarbete, hoppar inte direkt jämfota av glädje här ändå, ska sanningen fram så är jag inte supernöjd över att ha klarat av den här utbildning, det var i ärlighetens namn lite för enkelt.
"VI HAR TAGIT STUDENTEN" ropades det här förra veckan, glädjen sprudlar på traktorvagnarna och det verkar som att de inte har någon vetskap om att de måndagen därpå blir nertryckta på arbetsförmedlingen. Men nej, jag ska inte vara sån nu, det gäller att passa på att ha "the time of your life"..
Jag ska ju ha lite fest här imorrn så håller på att göra iordning lite, tänkte att NÄSTA vecka, då ska jag börja söka jobb.. kan flytta.. kan stanna kvar.. kan INTE bestämma mig för vad jag vill, nätterna börjar bli jobbiga igen..
Fick precis reda på att jag har fått godkänt på mitt examensarbete, hoppar inte direkt jämfota av glädje här ändå, ska sanningen fram så är jag inte supernöjd över att ha klarat av den här utbildning, det var i ärlighetens namn lite för enkelt.
"VI HAR TAGIT STUDENTEN" ropades det här förra veckan, glädjen sprudlar på traktorvagnarna och det verkar som att de inte har någon vetskap om att de måndagen därpå blir nertryckta på arbetsförmedlingen. Men nej, jag ska inte vara sån nu, det gäller att passa på att ha "the time of your life"..
Jag ska ju ha lite fest här imorrn så håller på att göra iordning lite, tänkte att NÄSTA vecka, då ska jag börja söka jobb.. kan flytta.. kan stanna kvar.. kan INTE bestämma mig för vad jag vill, nätterna börjar bli jobbiga igen..
onsdag 1 juni 2011
Visst är jag tråkig?
Skillnaden är ändå den att jag faktiskt inte lagt av att blogga den här gången. Det är bara det att jag inte har haft tid för några längre inlägg, inte kortare inlägg heller tydligen, jag har VERKLIGEN INTE varit effektiv med mitt pluggande men det har legat och gnagt konstant i mitt huvud, vad jag än har gjort. Hur otroligt det än låter så känner jag mig lite psykiskt utmattad, och besviken på mig själv, jag ville att mitt sista arbete skulle bli kanonbra men det kommer åter igen vara en ångestinlämning..
Nåväl, en fantastiskt paus fick jag i lördagskväll när jag såg Jack Vreeswijk uppträda i Borensberg av alla ställen, jag beställde två biljetter och fick med mig Ellinor, ja, Pelles Ellinor känner ni väl till va? :) Bästa konsertkompisen ever ska väl flikas in, känns som att det bara är hon och jag som förstår vad som hände därinne, hur bra det faktiskt va. Ett väldigt kul minne att ha tillsammans med henne då jag har så många med hennes sambo.. :)
Jag ska vara ärlig! Trots att jag gillar visor som musikform väldigt mycket så ska jag inte sticka under stolen med att jag diggar Jack väldigt mycket för hans efternamn och på så sätt också hans historia. But who can blame me? Hans pappa är ju ändå min idol. Därför var det svårt att inte hålla med Pelle när han skjutsade in två glada partymänniskor till Borensberg, "Det bästa vore ju om han nästan bara spelade Cornelislåtar ikväll"
Jack kliver någon timme senare upp på scenen och uttrycker: "Jag tänkte göra en annorlunda spelning ikväll, jag tänkte ägna stora delar av kvällen åt en gammal släkting till mig"
Det blev sjukt bra! Jack och hans gitarrist var det bästa jag varit med om på mycket länge. Pricken över i:t blev alla långa anekdoter om Cornelis
Oförglömligt är inte ens första bokstaven!
Nåväl, en fantastiskt paus fick jag i lördagskväll när jag såg Jack Vreeswijk uppträda i Borensberg av alla ställen, jag beställde två biljetter och fick med mig Ellinor, ja, Pelles Ellinor känner ni väl till va? :) Bästa konsertkompisen ever ska väl flikas in, känns som att det bara är hon och jag som förstår vad som hände därinne, hur bra det faktiskt va. Ett väldigt kul minne att ha tillsammans med henne då jag har så många med hennes sambo.. :)
Jag ska vara ärlig! Trots att jag gillar visor som musikform väldigt mycket så ska jag inte sticka under stolen med att jag diggar Jack väldigt mycket för hans efternamn och på så sätt också hans historia. But who can blame me? Hans pappa är ju ändå min idol. Därför var det svårt att inte hålla med Pelle när han skjutsade in två glada partymänniskor till Borensberg, "Det bästa vore ju om han nästan bara spelade Cornelislåtar ikväll"
Jack kliver någon timme senare upp på scenen och uttrycker: "Jag tänkte göra en annorlunda spelning ikväll, jag tänkte ägna stora delar av kvällen åt en gammal släkting till mig"
Det blev sjukt bra! Jack och hans gitarrist var det bästa jag varit med om på mycket länge. Pricken över i:t blev alla långa anekdoter om Cornelis
Oförglömligt är inte ens första bokstaven!
torsdag 12 maj 2011
God afton!
Tänkte skriva några rader här emellan mitt pluggande. När det väl blev examensarbete så fick man känna på det här med skoltempo. Från 0-100 kan man säga.
Tappade min telefon igår, förmodligen i bussen på väg in till stan, den blev med all säkerhet även stulen efter det. Jag gråter inga tårar för det dock, fick fortsätta mitt abbonemang med en värstingtelefon. Förstår inte så mycket än med det kommer väl, trodde att alla med det utseendet var Iphones men så var ju inte fallet. Nåväl, prata i telefon, kolla på sporten och skriva sms har jag iaf lärt mig.. det viktigaste :)
Jag kommer förmodligen inte ha några längre inlägg här de närmaste veckorna, jag beslöt mig för att byta ämne i examensarbetet så det är fullt blås som gäller om jag överhuvudtaget ska ha någon chans..
Tappade min telefon igår, förmodligen i bussen på väg in till stan, den blev med all säkerhet även stulen efter det. Jag gråter inga tårar för det dock, fick fortsätta mitt abbonemang med en värstingtelefon. Förstår inte så mycket än med det kommer väl, trodde att alla med det utseendet var Iphones men så var ju inte fallet. Nåväl, prata i telefon, kolla på sporten och skriva sms har jag iaf lärt mig.. det viktigaste :)
Jag kommer förmodligen inte ha några längre inlägg här de närmaste veckorna, jag beslöt mig för att byta ämne i examensarbetet så det är fullt blås som gäller om jag överhuvudtaget ska ha någon chans..
söndag 8 maj 2011
Steve Carell och Will Ferell < 3
Visst är det larvigt med såna hjärtan men jag tycker man kan få göra dom om man är riktigt kär och det är jag. Jag har nu köpt filmen "Anchorman", vilket för övrigt är den enda filmen som dessa två älsklingar spelar ihop i. Humor är mitt heroin men jag har väldigt svårt att skratta rakt ut åt filmer. Steve Carell och Will Ferell bryter det här, speciellt den förstnämnda. Dom kommer vara min pausunderhållare i kommande veckors hårdpluggande. Jag älskar er.
Den här scenen som tyvärr inte ens kom med i "Anchorman" är det bästa som har hänt komedivärlden enligt mig, varenda liten detalj är briljant.
Den här scenen som tyvärr inte ens kom med i "Anchorman" är det bästa som har hänt komedivärlden enligt mig, varenda liten detalj är briljant.
torsdag 5 maj 2011
Jo, det är sant Noel, pappa fyller 30!
Var över hos Calle, Madde och Noel en sväng idag. Calle fyller egentligen på måndag men åker till Rhodos på söndag så jag bjöd typ in mig själv idag. Blev bjuden på mat, korvstroganof och ris, riktigt gott, det är ju inte så ofta det serveras hemlagat på Vinnerstadvägen. :) Vi tittade på film också, hette den "Flickan från ovan"? Mycket hemsk men mycket bra.
För övrigt har jag varit i Borensberg idag, intervjuat lärare till mitt examensarbete, hade tur och stötte på en lärare som jag har försökt att få tag på en tid. Mitt arbete handlar om läraryrkets förändringar och hon har arbetat som lärare i 40 år!!! Perfekt!
Jag åker till Örebro imorrn igen, kompisen Ulrika har examenskonsert. Blir nice!
tisdag 3 maj 2011
Min pingis..
På olearýs i söndags berättade jag för mina klubbkamrater att jag inte vill stå för något serielag, inte ens som reserv. Några veckor innan det sa jag upp mig som ledamot i styrelsen. Jag har velat extremt mycket fram och tillbaka de senaste åren men i år känns det för första gången som att jag har bestämt mig, karriären läggs på hyllan för en tid framöver.. Jag måste få ordning på mitt liv först, eller ja, jag har ju ordning på mitt liv egentligen, jag ska inte klaga. Men det är en del saker jag vill "ordna" först. Känner mig inte tillfreds med vem jag är. Pingisen har förut räddat mig i dessa situationer, nu har mina små hjärnspöken även hälsat på mig vid pingisbordet, så pass att jag har underpresterat något sjukt de senaste två säsongerna.
Trots detta är jag väldigt sugen på att vara regelbundet pingistränare igen, väldigt märkligt kan tyckas men det känns som att det där är min grej. Jag tycker mycket om pingis och jag tycker mycket om att jobba med barn. Nu är det som det är i våran klubb, vi har duktiga tränare i överflöd, t.o.m. anställda sådana så jag har inte ens nämnt min tanke. Har väl dessutom inte varit speciellt synligt då jag emellanåt framståt som en person som hatar pingis, så är dock inte fallet. Det enda det handlar om är pressen på mig själv när jag spelar, den är dock så ¤/&/¤&¤ stark att jag inte klarar av den...
Ett par saker måste ordnas innan jag mår topp igen..
Examen - fast jobb. Oundvikligt vuxensteg såklart. Vill lämna sena nätter framför datorn, skaffa ett vanligt jobb, komma ut lite i samhället. Det här är trots att jag har det bästa pokerhalvåret bakom mig någonsin, jag har lyft en nivå och jag skulle förmodligen kunna tjäna betydligt mer som heltids pokerspelare än som fritdspedagog men det har ingen betydelse. Jag tänker lämna det och gå vidare i livet, jag kommer dock spela året ut, anledningen har ni här nedan.
Körkort. Mmmm, jag är 19 år nu, eller förlåt 29 är jag ju så det kanske är dags. Dessvärre finns mina små kära hjärnspöken även bakom ratten. Det blir ändå ett sjuhelsikes försök på det här under hösten, det blir det verkligen.
Sist men absolut inte minst. Förhållande. Det har inte varit det vanligaste ämnet på mina bloggar. Ni känner mig, den glada och sociale blir väldigt försiktig när det kommer till det motsatta könet.. eller nä.. nu ljuger jag, blir snarare väldigt försiktigt när jag är intresserad av tjejen i fråga.
Mycket djupa inlägg på min blogg eller hur? Jag ska ge er något att skratta åt också, vällingsugen kille :)
Trots detta är jag väldigt sugen på att vara regelbundet pingistränare igen, väldigt märkligt kan tyckas men det känns som att det där är min grej. Jag tycker mycket om pingis och jag tycker mycket om att jobba med barn. Nu är det som det är i våran klubb, vi har duktiga tränare i överflöd, t.o.m. anställda sådana så jag har inte ens nämnt min tanke. Har väl dessutom inte varit speciellt synligt då jag emellanåt framståt som en person som hatar pingis, så är dock inte fallet. Det enda det handlar om är pressen på mig själv när jag spelar, den är dock så ¤/&/¤&¤ stark att jag inte klarar av den...
Ett par saker måste ordnas innan jag mår topp igen..
Examen - fast jobb. Oundvikligt vuxensteg såklart. Vill lämna sena nätter framför datorn, skaffa ett vanligt jobb, komma ut lite i samhället. Det här är trots att jag har det bästa pokerhalvåret bakom mig någonsin, jag har lyft en nivå och jag skulle förmodligen kunna tjäna betydligt mer som heltids pokerspelare än som fritdspedagog men det har ingen betydelse. Jag tänker lämna det och gå vidare i livet, jag kommer dock spela året ut, anledningen har ni här nedan.
Körkort. Mmmm, jag är 19 år nu, eller förlåt 29 är jag ju så det kanske är dags. Dessvärre finns mina små kära hjärnspöken även bakom ratten. Det blir ändå ett sjuhelsikes försök på det här under hösten, det blir det verkligen.
Sist men absolut inte minst. Förhållande. Det har inte varit det vanligaste ämnet på mina bloggar. Ni känner mig, den glada och sociale blir väldigt försiktig när det kommer till det motsatta könet.. eller nä.. nu ljuger jag, blir snarare väldigt försiktigt när jag är intresserad av tjejen i fråga.
Mycket djupa inlägg på min blogg eller hur? Jag ska ge er något att skratta åt också, vällingsugen kille :)
söndag 1 maj 2011
Sköna maj välkommen till vår bygd igen..
Gick och huttrade sönder mig på Godegård marknad idag..
Pelle sprang ensam 4 km i hagel och halv storm..
Det är bättre det blir vinter igen så slipper vi beslutångesten i klädval.. då vet vi att det är jävligt kallt..
Pelle sprang ensam 4 km i hagel och halv storm..
Det är bättre det blir vinter igen så slipper vi beslutångesten i klädval.. då vet vi att det är jävligt kallt..
onsdag 27 april 2011
1987 - 1991 Varv - Fridhult
Det verkar tråkigt nog som att det inte går att kommentera om man inte har webläsaren Google Chrome, riktigt riktigt trist då jag tycker att kommentarer är om inte halva nöjet så sisådär 25 % med att blogga. Idag kan jag lämna ytterliggare en misslyckad pokerdag till handlingarna då jag egentligen borde pluggat examensarbete!
Men nu ska jag ta med er till en tid då jag hade varken internetpoker eller examensarbete i mitt liv, en tid utan några bekymmer eller måsten..
Idyllen, grannar och kompisar
Vi flyttade från Sjökumla, läget var ju som jag skrev inget vidare för en småbarnsfamilj, nästa ställe skulle bli mer idylliskt och blev också för mig symbolen för min barndom. Det är 20 år sen vi flyttade därifrån men Fridhult är och förblir tidlöst för mig, ett begrepp.
Det var eller är som ni kan se ett litet hus, som vi dessutom hyrde från markägarna och tillika grannen familjen Larsson. Fyra små rum och kök och en mindre toalett, övervåningen bestod av endast ett vardagsrum. Fönstret som ni ser på bilden var in till mitt rum, mittemot bodde Mia, fortsätter vi genom huset så hade vi trappan upp till vardagsrummet och köket på högra sidan, mamma och pappas rum på vänster sida och toaletten rakt fram. Det måste varit trångt stundtals för familjen Andersson när vädret inte behagade, det blev ju dessutom tillökning i familjen våren 1988 då Millan kom till jorden. Men det är som de säger, man minns bara det som är roligt och jag kan inte minnas en enda huttrande vinterdag från Fridhult. Det är sommarkvällarna jag minns..
*Dunk, dunk, dunk, dunk* "Edberg, Agassi, Edberg, Agassi" Så stod jag timme efter timme och drömde mig bort, spelade tennis mot garageväggen och låtsades att jag var mina idoler. Först när solen gick ner över åkrarna så ropade mamma och pappa in mig, suckande gick jag mot huset, slog upp mitt fotbollsbildsalbum och placerade dubbletter i "behaglig" ordning. Kan idag inte förstå varför jag slängt bilderna från fotbollsvm 90, kanske berodde det på misslyckandet för landslaget, förmodligen berodde det på att jag inte alltid varit lika nostalgisk som jag är nu i skrivande stund :)
Stefan Edberg i all ära, det var kompisar och grannar som förgyllde de här åren. Min familj blev direkt vänner med grannarna familjen Edepil. Pappa Leif, mamma Inger, döttrarna Åsa, Kristin och Anna-Karin. Tveklöst en av de mest harmoniska familjer jag träffat på och så vitt jag vet så lever föräldrarna lyckligt tillsammans fortfarande, dock inte i samma hus, utan någon kilometer bort i Ingers barndomshem.. hmm.. nu fastna jag lite här.
Jajo, familjerna spenderade mycket tillsammans, vi barn lekte ofta kurragömma med dunk eller burken som det också heter. Edepils äldsta dotter Åsa var dock inte med på det här allt för ofta, hon tog avstånd från oss snorungar :)
De yngre döttrarna Kristin och Anna-Karin blev däremot väldigt bra kompisar till mig och Mia. Snälla och glada tjejer som ibland på ett kärleksfullt sätt trätte med varandra.. Jag tror och hoppas att de än idag är lika nära varandra, dom är oftast tillsammans när jag träffar på dom ute på stan. Det är kul att se, mycket bra tjejer som förtjänar varandra. Min största favorit i familjen Edepil var ändå pappan Leif, han var den coole och lugna farbrorn som stod ut med att hämta fotbollen efter alla mina felpassningar, berättade historier om sportprofiler, visade deras hönshus och svarade pedagogiskt på alla mina ivriga frågor..
Familjen Larsson bodde i en annan riktning från huset, de hade en jämnårig pojke med Mia som hette Bengt(han lever men lättare att använda imperfekt). Jag umgicks ofta med Bengt, men den kompisrelationen var väl aningen krystad vill jag påstå. Jag såg mer upp till honom än vad jag tyckte om att umgås med honom. Vi var olika som personer, Bengt var den coola killen i området som redan hade kört sin pappas traktorer och skördetröskor, jag var den lille stammande pojken som mest tänkte på när jag skulle få den där sista bilden till mitt fotbollsalbum..
Ja, liten var jag och stammade mycket gjorde jag, så jag är glad över att jag växte upp i just i Varv. Bilden ovanför är ett klassfoto från 1:an..
Från vänster uppifrån: Charlotte, Josefine, Andreas, Mattias, Petrus, Madelén, Daniel, Sandra P, Claes, Jenny, jag, Sandra H, Kristoffer, Karolina och Linus.
Jag tror man kommer varandra närmare om man växer upp i en skola på landsbygden, många av de här ansiktena kom att betyda mycket för mig de närmsta nio åren, skyddade mig, stöttade mig och vägledde mig. Madelén, den sjätte tjejen från vänster, bodde förresten på andra sidan vägen från vårt hus, var ändå inte där så ofta, minns att jag blev "överfallen" av deras stora hundar en gång, med all säkerhet så var det bara bus, jag utgjorde nog inget större hot :D Annars var det pojkarna jag hängde med i allmänhet och Andreas, Petras och Claes i synnerhet. Idag lever vi olika liv. Andreas tränar jag lite med än idag, Claes pratar jag med på nätet ibland och Petrus berättar ibland om kamerors och telefoners nya funktioner.
Som en bilaga i ett examensarbete tänkte jag också bjuda på en kuriosa från den här tiden.
I min uppväxt slog jag mig ständigt, knäna var alltid uppslagna men jag vägrade att ha plåster på mig föterr det var först då det gjorde ont. Från vårt hus till familjen Edepil var det en liten nerförsbacke eller snarare ett litet lut men kunde man inte cykla ordentligt så innebar det ändå ett hot. Så blev det också, jag minns att jag fick sladd på cykeln och flög rakt in en taggbuske med huvudet före. Tog mig snabbt upp, grät inte, utan började istället direkt oroa mig för mammas bedömning om det var någon fara eller inte. Jag lämnade cykeln, gick oroligt upp för backen eller lutet, traskade in genom entrén, mötte mammas blick och sa, "Jag tror det har hänt en olycka, mamma"
.. efteråt har jag hört att ansiktet var fullt med taggar :)
Avslutar med lite bilder..
Modeikonen, nya nikeskor, infälld skjorta i byxor som nådde upp till bröstkorgen.
5 april 1989? Millans 1:årsdag? Millan är närmast, bakom sitter Mamma och hjälper och jag och Kristin dricker saft.
Utsikten från Entrén.
Men nu ska jag ta med er till en tid då jag hade varken internetpoker eller examensarbete i mitt liv, en tid utan några bekymmer eller måsten..
Idyllen, grannar och kompisar
Vi flyttade från Sjökumla, läget var ju som jag skrev inget vidare för en småbarnsfamilj, nästa ställe skulle bli mer idylliskt och blev också för mig symbolen för min barndom. Det är 20 år sen vi flyttade därifrån men Fridhult är och förblir tidlöst för mig, ett begrepp.
Det var eller är som ni kan se ett litet hus, som vi dessutom hyrde från markägarna och tillika grannen familjen Larsson. Fyra små rum och kök och en mindre toalett, övervåningen bestod av endast ett vardagsrum. Fönstret som ni ser på bilden var in till mitt rum, mittemot bodde Mia, fortsätter vi genom huset så hade vi trappan upp till vardagsrummet och köket på högra sidan, mamma och pappas rum på vänster sida och toaletten rakt fram. Det måste varit trångt stundtals för familjen Andersson när vädret inte behagade, det blev ju dessutom tillökning i familjen våren 1988 då Millan kom till jorden. Men det är som de säger, man minns bara det som är roligt och jag kan inte minnas en enda huttrande vinterdag från Fridhult. Det är sommarkvällarna jag minns..
*Dunk, dunk, dunk, dunk* "Edberg, Agassi, Edberg, Agassi" Så stod jag timme efter timme och drömde mig bort, spelade tennis mot garageväggen och låtsades att jag var mina idoler. Först när solen gick ner över åkrarna så ropade mamma och pappa in mig, suckande gick jag mot huset, slog upp mitt fotbollsbildsalbum och placerade dubbletter i "behaglig" ordning. Kan idag inte förstå varför jag slängt bilderna från fotbollsvm 90, kanske berodde det på misslyckandet för landslaget, förmodligen berodde det på att jag inte alltid varit lika nostalgisk som jag är nu i skrivande stund :)
Stefan Edberg i all ära, det var kompisar och grannar som förgyllde de här åren. Min familj blev direkt vänner med grannarna familjen Edepil. Pappa Leif, mamma Inger, döttrarna Åsa, Kristin och Anna-Karin. Tveklöst en av de mest harmoniska familjer jag träffat på och så vitt jag vet så lever föräldrarna lyckligt tillsammans fortfarande, dock inte i samma hus, utan någon kilometer bort i Ingers barndomshem.. hmm.. nu fastna jag lite här.
Jajo, familjerna spenderade mycket tillsammans, vi barn lekte ofta kurragömma med dunk eller burken som det också heter. Edepils äldsta dotter Åsa var dock inte med på det här allt för ofta, hon tog avstånd från oss snorungar :)
De yngre döttrarna Kristin och Anna-Karin blev däremot väldigt bra kompisar till mig och Mia. Snälla och glada tjejer som ibland på ett kärleksfullt sätt trätte med varandra.. Jag tror och hoppas att de än idag är lika nära varandra, dom är oftast tillsammans när jag träffar på dom ute på stan. Det är kul att se, mycket bra tjejer som förtjänar varandra. Min största favorit i familjen Edepil var ändå pappan Leif, han var den coole och lugna farbrorn som stod ut med att hämta fotbollen efter alla mina felpassningar, berättade historier om sportprofiler, visade deras hönshus och svarade pedagogiskt på alla mina ivriga frågor..
Familjen Larsson bodde i en annan riktning från huset, de hade en jämnårig pojke med Mia som hette Bengt(han lever men lättare att använda imperfekt). Jag umgicks ofta med Bengt, men den kompisrelationen var väl aningen krystad vill jag påstå. Jag såg mer upp till honom än vad jag tyckte om att umgås med honom. Vi var olika som personer, Bengt var den coola killen i området som redan hade kört sin pappas traktorer och skördetröskor, jag var den lille stammande pojken som mest tänkte på när jag skulle få den där sista bilden till mitt fotbollsalbum..
Ja, liten var jag och stammade mycket gjorde jag, så jag är glad över att jag växte upp i just i Varv. Bilden ovanför är ett klassfoto från 1:an..
Från vänster uppifrån: Charlotte, Josefine, Andreas, Mattias, Petrus, Madelén, Daniel, Sandra P, Claes, Jenny, jag, Sandra H, Kristoffer, Karolina och Linus.
Jag tror man kommer varandra närmare om man växer upp i en skola på landsbygden, många av de här ansiktena kom att betyda mycket för mig de närmsta nio åren, skyddade mig, stöttade mig och vägledde mig. Madelén, den sjätte tjejen från vänster, bodde förresten på andra sidan vägen från vårt hus, var ändå inte där så ofta, minns att jag blev "överfallen" av deras stora hundar en gång, med all säkerhet så var det bara bus, jag utgjorde nog inget större hot :D Annars var det pojkarna jag hängde med i allmänhet och Andreas, Petras och Claes i synnerhet. Idag lever vi olika liv. Andreas tränar jag lite med än idag, Claes pratar jag med på nätet ibland och Petrus berättar ibland om kamerors och telefoners nya funktioner.
Som en bilaga i ett examensarbete tänkte jag också bjuda på en kuriosa från den här tiden.
I min uppväxt slog jag mig ständigt, knäna var alltid uppslagna men jag vägrade att ha plåster på mig föterr det var först då det gjorde ont. Från vårt hus till familjen Edepil var det en liten nerförsbacke eller snarare ett litet lut men kunde man inte cykla ordentligt så innebar det ändå ett hot. Så blev det också, jag minns att jag fick sladd på cykeln och flög rakt in en taggbuske med huvudet före. Tog mig snabbt upp, grät inte, utan började istället direkt oroa mig för mammas bedömning om det var någon fara eller inte. Jag lämnade cykeln, gick oroligt upp för backen eller lutet, traskade in genom entrén, mötte mammas blick och sa, "Jag tror det har hänt en olycka, mamma"
.. efteråt har jag hört att ansiktet var fullt med taggar :)
Avslutar med lite bilder..
Modeikonen, nya nikeskor, infälld skjorta i byxor som nådde upp till bröstkorgen.
5 april 1989? Millans 1:årsdag? Millan är närmast, bakom sitter Mamma och hjälper och jag och Kristin dricker saft.
Utsikten från Entrén.
måndag 25 april 2011
Vi blir äldre men märks det?
För första gången på 3 månader så var Bacon och Rodi här på en visit, påskaftonskvällen firades då som den så bör med förfest här hemma och utgång på Harrys. Många andra var här också, många av mina absolut närmaste kompisar vilket också resulterade i att humorn blev överbarnslig nån gång efter 9-snåret. Bilden nedan tyder väl på detta..
Tack för lånet Ellinor
Oftast var det dock bara superglatt..
Nåväl, det kom en morgon också, och jag vaknade inte ensam i lägenheten minsann, en småbarnsförälder vid namn Dan fick jag med mig hem. Efter cirkus 7 timmars sömn var vi tillräckligt pigga för att panta min beklagligt stora colaflaskor-samling. Dan och jag fortsatte sedan genom stan för att höra hur festdeltagarna klarat natten, Rodi mötte glatt upp oss men Bacon ville inte lämna sin lägenhet..
"Nää, jag tror jag skiter i att hänga med, det märks att man blir äldre"
Ja, äldre blir vi och det är något som Pelles Ellinor tagit tillvara på då hon har handlat sällskapsspelen "Uno" och "Yatzy" på sitt Ullared-besök. Jag ifrågasatte hur mycket saker hon egentligen handlade då hon tänkte på att handla dessa smått.. hmm.. uråldriga spel.. får jag säga så? Eller är de tidslösa? Jag fick bara ett skratt som svar. Jag vann Yatzy-omgången med 2 poängs marginal mot Ellinor.. desto sämre gick det i Uno, där Pelle och Ellinor vann varsin omgång. Rättvist då, var sin seger i sällskapsspel a´la 90-tal. Justja, en härlig diskussion utspelade sig emellan Pelle och Ellinor emellan uno-omgångarna..
P: "Men måste vi verkligen spela en gång till?"
E: "Ja, nu vet vi ju hur man gör"
P: "Jojo, men vi ska ju upp tidigt imorrn och vara bort hela dan"
E: "Ja, precis, då hinner vi ju inte spela nåt, eller hur?"
Västers BTK gick förresten inte upp i superettan, förlust mot göteborgslaget Linne och oavgjort mot Eslövs b-lag. Räckte dessvärre inte, har inget mer att skriva om det, var inte på plats så har bara blivit sms:ad resultaten. En bitter avslutning på en annars finfin säsong.
fredag 22 april 2011
Filmkväll med systrar..
Japp, mina inte så kameraglada systrar, Johan och jag satt och kollade på "PS. I love you".. smörigt värre och jag mår lite dåligt över att jag förstörde snyftarfilmen för mina systrar. Men jag har svårt för att ta såna filmer på allvar, sitter mest och pratar..
Lillasyster Millan, längst till höger på kortet är här över påskhelgen (bor i Värnamo). Mycket trevligt när hon och Vilgot kommer över till stan. Imorgon äter jag påskmat med the whole family, blir gott..
Kvarnhagsvallen då? Seriepremiär i division 6 emellan Vallerstad och Strålsnäs, förlust blev det, 1-2, 10 man spelade Vallerstad med i 70 minuter, så en hyfsat imponerande andra halvlek fick vi iaf se från hemmalaget. Det vackra vädret och tuggarkompisarna på bänken var ändå givetvis höjdpunkten..
Imorgon är det kval för Västers igen förresten, påskafton av alla dagar, ska bli intressant och se om jag får några live-uppdateringar..
torsdag 21 april 2011
Till trubadurens ljuva toner..
Bryggeriet var den enda puben som höll fanan högt idag, inte min favoritpub det där, ljudet är något för högt för att kunna samtala när de inte har placerat ut några utebord ännu.
Blev bara en öl innan jag gick på vattnet. Vattnet var gratis och gratis är ju gott. Det var Dan och Oskar som jag var ute med förresten, Oskar åker tillbaka till Malmö imorgon men det var soft att sitta och "skrika" lite gamla minnen till varandra :)
Nä, inget ont om Brygget, bandet var super, Mats Lideborg var trubaduren, tror även han har hållt i pingisracket en gång i tiden..
Imorgon återvänder jag till Kvarnhagsvallen, som åskådare, när Vallerstad har seriepremiär. Det blir skoj, hoppas innerligt på solsken och 3 poäng :)
onsdag 20 april 2011
Sjökumla missionshus. 85-87
Källarpingis, livsfarlig väg och första kompisarna.
Under tiden som lastbilarna dundrade förbi på väg 32, så var det här, i källaren i Sjökumla missionshus jag spelade pingis för första gången, inte så ofta ska tilläggas. Några gånger minns jag att jag fick "prova att slå" medan pappa istället lärde upp Mia hur man spelade backhand backhand.. jag är fullt förstående för det dock då jag knappt nådde med racket över bordet. En mer ostimulerande sysselsättning för 31-32-åriga pappa har jag svårt att föreställa mig, men han gav inte upp, farfars arv och intresse skulle föras vidare. Den här källarlokalen spelades det dessutom pingis i många gånger långt efter att vi bodde där då vi ingick i Sjökumlas församling, med risk för överdrift så är lokalen i mina ögon kultförklarad.
Blev en kort kuriosa om starten på en medelmåttig pingiskarriär.. :)
Som jag skrev gick ju väg 32 ut mot Mjölby precis utanför huset, det var långt ifrån optimalt för en familj med två barn i sexårs-åldern. Mia började skolan på hösten 87 där hon fick lära sig trafikundervisning som hon vill visa upp för sin mindre bildade lillebror. En dag då pappa satte hjärtat i halsgropen.
Jag minns inget så bjuder er på en simpel spekulation:
Mi=Mia
Ma=Jag
Mi: "Jag har lärt mig hur man ska göra i trafiken idag"
Ma: "Vaa? Oj, hur gör man då?"
Mi: "Jag måste visa för att du ska förstå fattar du väl?"
Ma: "Men vart ska du visa det då?"
Mi: "På vägen såklart"
Ma: "Men där får vi inte va"
Mi: "Men jag vet ju hur man gör nu, följ mig bara"
Ut till vägen kom vi fort men minst lika fort in när pappa rosenrasande bar in oss. Ingen skada skedd, en erfarenhet rikare bara :)
Efter att ha flyttat runt land och rike runt innan så var det här vi geografiskt så att säga... stabiliserade oss. Det var med andra ord här jag och Mia skaffade våra första kompisar.. I Sjökumla lärde jag känna två kompisar som sedan blev väldigt nära och väldigt betydelsefulla för mig under hela uppväxten. Simon och Petrus hette dom, eller heter dom snarare. :)
Det är typ det här jag minns, mer om precis allting i nästa hus. Följ med mig till Fridhult, min personliga favorit :)
tisdag 19 april 2011
Du har rätt, Ellinor..
Det är dags för lite extra fart på den här bloggen, över några hamburgare på Egna Hemsvägen under kvällen påpekade Ellinor att det vore kul med något bloggprojekt, det här är något som jag redan funderat på ett tag. "Var i Motala är jag" blev ett relativt lyckat projekt för några år sen och det är väl på den vägen jag ska gå men behöver fundera ut nån nån slags tvist och tror också att jag behöver fler läsare. :) Under försommaren kommer detta dock att ske..
Innan dess tänkte jag helt enkelt härma min fader och bjuda på en husresa, kopierar bilder från hans gamla blogg som ni för övrigt kan hitta här
Jag startar först efter några år, till skillnad från min syster började jag först minnas från 1985, då vi flyttade till Sjökumla missionshus, en halvmil söder om Motalas stadsgräns.
Imorgon börjar resan :)
söndag 17 april 2011
Hemma igen..
Kan inte sova trots att jag tänkte gå upp tidigt imorrn och ta tag i mitt liv, en massa arbete med examensarbete ligger framför mig och jag behöver bli trött för att bli pigg imorrn.. skit är det..
En taxichaufför i Örebro föreslog att jag skulle prova tjack för att få "kicken", det var som ni kan förstå en ganska absurd resa med ganska absurda diskussioner. Grädden på moset var när han släppte händerna från ratten i alldeles för hög hastighet för att visa sin solbränna på bröstet, en körkortslös 29-åring fick där väja undan från trottoarkanten. Dock är han den skönaste taxichaufför jag träffat på, absurt kan vara väldigt kul, jag skrattade hela tiden, vilket förmodligen var hans avsikt. Skräckblandad förtjusning!
Nåväl, nu ska vi väl lämna det där och gå in på själva kryssningen. Vikingline-bussen var i vanlig ordning det segaste i mannaminne, dom har också ändrat regler och alkoholförtäring är nu absolut förbjudet på bussen, då har de rätt att slänga ut passagerarna direkt. Även om själva busschaufförsjobbet blir ljusår bättre utan skrikande "drägg" så är det ju de här "dräggen" som bär företaget, men framför allt finns det inte en nykter själ på jorden som frivilligt går in på den busstoaletten, kanske är själva tricket iofs.. dricker du inget behöver du inte heller gå på vår toalett.
Nåväl, en annan på färjan berättade att deras chaufför inte tog så hårt på den regeln.
"Som ni vet får ni absolut inte dricka alkohol på bussen och jag är tacksam om ni slänger burkar och flaskor i era påsar"
Det är humor!
Nästa konstiga nya regel då, det är inte tillåtet att köpa alkohol på ditresan, alkoholhandlandet i taxfreen börjar först 09.00 dagen efter när 90% av passagerarna är panka och inte vill se någon form av alkohol. Du får ju dessutom inte ta med dig egen alkohol, folk fuskar ju med det såklart men enligt reglerna så är det enda stället du får dricka på i baren och om du äter mat på båten..
Skönt för personalen? Absolut!
Ekonomiskt lönsamt för företaget i längden? Absolut inte!
Till det positiva, om vi bortser från mammas köttfärssås så var det den godaste mat jag ätit. Helstekt fläskfile med potatisgratäng, fantastiskt gott medan vi gled fram genom Stockholms skärgård. Kanske lite lite lite överlyx med vinprovning vid desserten, speciella viner för speciella desserter, servitörer och servitriser passerade en i minuten och servade oss. Jag blev mer stressad än bekväm av det faktiskt, en vanesak som jag aldrig kommer att få..
Jag var inte så bekväm med min stureplansskjorta heller, piketröjan a´la Matte såg bättre ut, Ulrika övertalade mig dock att inte byta, och i takt med promilleökningen minskade givetvis också intresset för vad jag hade på mig. Det enda som intresserar mig på fyllan är ju som bekant att vara så översocial det bara går, helgen var absolut inget undantag. Man skulle kunna tro att det här sociala skulle hjälpa mig i kvinnoraggandet men icke.. Ett relativt nyktert par i 50 års åldern blev istället helgens offer, ojojoj, så bra kompisar vi var.. Tror dock att dom tyckte att det var lite kul, mycket skratt blev det och jag tvivlar på att dom hade orkat sympatiskratta i 4 timmar.
Träffa dom aldrig dagen efter..
Hemresan var även den tokseg såklart, 45 minuters stopp i Arboga av alla ställen kändes som ett hårt slag i min redan sargade mage. En acceptabel toalett fanns det där iaf, och köttbullar med potatis för 89 kr..
Vi kom fram till Örebro till slut, roliga taxichauffören, ny fest hos Ulles kompis Karin, den blev dock bara allmänt mysig.. mycket politik och musik snack. Jajustd, fick höra en rolig gåta som jag inte tog förrän ledtrådarna blev alldeles för enkla..
En bil ställer sig utanför ett hotell, och föraren säger "Jag har blivit ruinerad".
Varför?
Fundera på den så ska jag försöka sova.. godnatt!
En taxichaufför i Örebro föreslog att jag skulle prova tjack för att få "kicken", det var som ni kan förstå en ganska absurd resa med ganska absurda diskussioner. Grädden på moset var när han släppte händerna från ratten i alldeles för hög hastighet för att visa sin solbränna på bröstet, en körkortslös 29-åring fick där väja undan från trottoarkanten. Dock är han den skönaste taxichaufför jag träffat på, absurt kan vara väldigt kul, jag skrattade hela tiden, vilket förmodligen var hans avsikt. Skräckblandad förtjusning!
Nåväl, nu ska vi väl lämna det där och gå in på själva kryssningen. Vikingline-bussen var i vanlig ordning det segaste i mannaminne, dom har också ändrat regler och alkoholförtäring är nu absolut förbjudet på bussen, då har de rätt att slänga ut passagerarna direkt. Även om själva busschaufförsjobbet blir ljusår bättre utan skrikande "drägg" så är det ju de här "dräggen" som bär företaget, men framför allt finns det inte en nykter själ på jorden som frivilligt går in på den busstoaletten, kanske är själva tricket iofs.. dricker du inget behöver du inte heller gå på vår toalett.
Nåväl, en annan på färjan berättade att deras chaufför inte tog så hårt på den regeln.
"Som ni vet får ni absolut inte dricka alkohol på bussen och jag är tacksam om ni slänger burkar och flaskor i era påsar"
Det är humor!
Nästa konstiga nya regel då, det är inte tillåtet att köpa alkohol på ditresan, alkoholhandlandet i taxfreen börjar först 09.00 dagen efter när 90% av passagerarna är panka och inte vill se någon form av alkohol. Du får ju dessutom inte ta med dig egen alkohol, folk fuskar ju med det såklart men enligt reglerna så är det enda stället du får dricka på i baren och om du äter mat på båten..
Skönt för personalen? Absolut!
Ekonomiskt lönsamt för företaget i längden? Absolut inte!
Till det positiva, om vi bortser från mammas köttfärssås så var det den godaste mat jag ätit. Helstekt fläskfile med potatisgratäng, fantastiskt gott medan vi gled fram genom Stockholms skärgård. Kanske lite lite lite överlyx med vinprovning vid desserten, speciella viner för speciella desserter, servitörer och servitriser passerade en i minuten och servade oss. Jag blev mer stressad än bekväm av det faktiskt, en vanesak som jag aldrig kommer att få..
Jag var inte så bekväm med min stureplansskjorta heller, piketröjan a´la Matte såg bättre ut, Ulrika övertalade mig dock att inte byta, och i takt med promilleökningen minskade givetvis också intresset för vad jag hade på mig. Det enda som intresserar mig på fyllan är ju som bekant att vara så översocial det bara går, helgen var absolut inget undantag. Man skulle kunna tro att det här sociala skulle hjälpa mig i kvinnoraggandet men icke.. Ett relativt nyktert par i 50 års åldern blev istället helgens offer, ojojoj, så bra kompisar vi var.. Tror dock att dom tyckte att det var lite kul, mycket skratt blev det och jag tvivlar på att dom hade orkat sympatiskratta i 4 timmar.
Träffa dom aldrig dagen efter..
Hemresan var även den tokseg såklart, 45 minuters stopp i Arboga av alla ställen kändes som ett hårt slag i min redan sargade mage. En acceptabel toalett fanns det där iaf, och köttbullar med potatis för 89 kr..
Vi kom fram till Örebro till slut, roliga taxichauffören, ny fest hos Ulles kompis Karin, den blev dock bara allmänt mysig.. mycket politik och musik snack. Jajustd, fick höra en rolig gåta som jag inte tog förrän ledtrådarna blev alldeles för enkla..
En bil ställer sig utanför ett hotell, och föraren säger "Jag har blivit ruinerad".
Varför?
Fundera på den så ska jag försöka sova.. godnatt!
torsdag 14 april 2011
Tuuut tuuuut...
Jajemen! Imorgon drar jag! VikingLine Cinderella med Ulrika. Vi har planerat det här under en ganska lång tid och när vi väl bestämde oss för att boka gick det ganska fort. Det går inte att komma ifrån det där, jag vet att jag inte är 20 längre men de där resorna är fortfarande ett av det bästa jag vet. Jag tror inte det kommer bli någon skillnad när jag är 59, kommer väl vara mer ordningsam med arbete osv men att jag ska hitta någon livspartner någon gång som håller mig hemma har jag nästan gett upp. Jag lär inte lämna partymatte förrän graven. :)
Filmer och bilder kommer givetvis att komma från helgen, jag kommer prova brat-stilen.. Jag hoppas att socialdemokraten i mig lyser igenom ändå :D
Var ute och sprang med kompisen Andreas idag, fantastisk skön afton i Fålehagen, det påverkade dock inte min ork på något positivt sätt, redan efter 3 km gav jag upp, resterande 2 km av spåret haltade jag gående fram, mmmm, något blir konstigt med vänstra knät när jag har sprungit. Jag får verkligen hoppas att jag inte ärvt min fars knän.
Avslutningsvis, det går INTE plugga på Motala bibliotek, det är en orgie utav 75-åriga gubbar som gör allt för höga utlägg till varandra. Jag måste helt enkelt lära mig att kunna plugga hemma utan att lockas av andra sysselsättningar..
Andreas bakom ratten i sin urcoola Volvo från 1964
onsdag 13 april 2011
Hur kan du sova på nätterna, Margareta?
Aftonbladet idag:
"Advokat Margareta Arvidsson, medelålders och rutinerad, kämpade i över en timme för att försöka mildra Niklas Eliassons straff. Ett försök till våldtäkt var egentligen misshandel, en kniv mot ansiktet är alls inte att att betrakta som hot och tårgasen i flickans ansikte inte mycket att orda om. Men inget kan rädda mannen som åtalats för fler våldtäkter än någon annan i Sverige."
Där borde domaren gjort hela sitt jobb och sagt:
"Nej, den köper vi inte, däremot åker nu även du in för grov människokränkning, kärringjävel".
Jag tycker nämligen inte att missad bonus på det redan högbetalda jobbet är straff nog, jag tycker det är helt värdelöst hur man kan få uttala sig så extremt respektlöst mot de drabbade. Hon kan dra åt helvete faktiskt. Ni har hört storyn, Niklas Eliasson har dömts till 15 överfall av kvinnor, bara 3 av dessa "grova", vad fan nu det innebär, det är väl tanken som räknas? Har tjejen i fråga lyckas få in en pungspark på aset kan han ju inte få mildare straff för det? I 5 år hade Niklas Eliasson gjort sina övergrepp i Örebro.
En kompis till mig bor i universitetsområdet där han också hade hållit till, hon ville inte åka och träffa kompisar för att hon då skulle få åka hem själv, likadant med hennes kompisar, folk valde att stanna hemma i rädsla för aset. I synnerhet de sista två åren var det allmän skräck över hela kommunen, när de äntligen fick in honom i höstas så har det svenska rättsystemet börjat sitt daltande. Det ska inte ens vara något att orda om, eftersom vi inte lyckats få in dödsstraff till dessa människor så är det väl solklart livstid.. gärna med fångar som "inte uppskattar" våldtäktsmän också.
"Advokat Margareta Arvidsson, medelålders och rutinerad, kämpade i över en timme för att försöka mildra Niklas Eliassons straff. Ett försök till våldtäkt var egentligen misshandel, en kniv mot ansiktet är alls inte att att betrakta som hot och tårgasen i flickans ansikte inte mycket att orda om. Men inget kan rädda mannen som åtalats för fler våldtäkter än någon annan i Sverige."
Där borde domaren gjort hela sitt jobb och sagt:
"Nej, den köper vi inte, däremot åker nu även du in för grov människokränkning, kärringjävel".
Jag tycker nämligen inte att missad bonus på det redan högbetalda jobbet är straff nog, jag tycker det är helt värdelöst hur man kan få uttala sig så extremt respektlöst mot de drabbade. Hon kan dra åt helvete faktiskt. Ni har hört storyn, Niklas Eliasson har dömts till 15 överfall av kvinnor, bara 3 av dessa "grova", vad fan nu det innebär, det är väl tanken som räknas? Har tjejen i fråga lyckas få in en pungspark på aset kan han ju inte få mildare straff för det? I 5 år hade Niklas Eliasson gjort sina övergrepp i Örebro.
En kompis till mig bor i universitetsområdet där han också hade hållit till, hon ville inte åka och träffa kompisar för att hon då skulle få åka hem själv, likadant med hennes kompisar, folk valde att stanna hemma i rädsla för aset. I synnerhet de sista två åren var det allmän skräck över hela kommunen, när de äntligen fick in honom i höstas så har det svenska rättsystemet börjat sitt daltande. Det ska inte ens vara något att orda om, eftersom vi inte lyckats få in dödsstraff till dessa människor så är det väl solklart livstid.. gärna med fångar som "inte uppskattar" våldtäktsmän också.
tisdag 12 april 2011
måndag 11 april 2011
Vi hade iaf tur med vädret.
Ja, det var utan tvekan en vacker kväll på Mantorpstravet när Pelle och jag stod och käkade korv för 30 kr/st. Solen gick vackert ner över dom hundratals gubbar som tror att de är travexperter. Vad är grejen med det förresten? Det är bara inom trav som samma människor kan ha förlorat i 10 år men ändå försöker analysera och för andra berätta om hästarnas möjligheter i kommande lopp. Svensk kultur säger vissa - Erkänn att ni inte kan istället, säger jag. OK, om ni vill genomgå själva analysfasen men håll den för fan för er själva. Harry boy tar fem sekunder att lämna in.
V65 hette förresten arrangemanget och jag fick lära mig något nytt då jag tidigare bara trott att det funnits V75 och V64. Jag satte en tvilling som kunde anses som snyggt, men ska sanningen fram så fick jag tipset från Pelle :) Honom rankar jag ju givetvis då skyhögt över medelgubben på travbanan, dels för att han inte ranglar fram och på fyllan ska berätta hemligheten på nästa lopp men mest för att han har en lite mer spännande och kreativ syn på oddstavlan.. Lite av en behärskad gambler är han min mycket gode vän..
Jag själv är däremot en korkad gambler och gick ifrån banan fattigare än vad jag hade räknat med...
Jag blir förresten så inihelsicke trött när jag ser reklamerna för "Arge snickaren" varje vecka. Jag kan inte förstå hur det kan gå på bästa sändningstid, jag erkänner att jag såg det i början, det var lite kul när han blev arg, det var absolut inte spännande utan just bara kul för att han blev arg. Nu har jag tröttnat, det har hållt på för länge. Det kan jämföras med när tandläkare skäller ut patienter för att de har hål i tänderna.. det är ju vi med hål i tänderna som försörjer er. Det är slöa människor med hål i väggarna som försörjer dig, "Arge snickare". Du ska bara vara glad när du möts av mögeldoften redan vid ingången, den doften har tagit dig hela vägen till bästa sändningstid på kanal 5.
Jag vet, jag vet.. hade han inte blivit arg så hade han inte heller haft det jobbet men det pinsamma kvarstår. Hur kan det där skådespeleriet gå igenom rutan runt om i landet varenda vecka? "Det här var det värsta jag varit med om", "Varför händer det ingenting, du kan inte låta ditt hus förfalla såhär, FATTAR DU INGENTING?" "Vad är det här för jävla kabel som bara hänger?"
..eller det bästa av allt.. "Nä, nu skiter jag i det här, vi packar ihop och åker hem"
Summa kardemumma: Den arge snickarens briljans, överlägsenhet och förmåga att trycka ner de boende kommer i fokus istället för deras kämpande att få ordning på sina misslyckande, sina liv och då också sitt hus.
Förnedringstv? Absolut!
söndag 10 april 2011
Nära skjuter ingen hare..
..men igår tror jag att harjäveln ändå strök med av vinddraget. Så nära var det nämligen att vi gick upp till superettan. Förutsättningarna var följande:
Vinnaren skulle gå direkt till superettan i en seriematch först till 8, maximalt 14 matcher vilket betydde att det kunde sluta oavgjort, 7-7. Vid oavgjort resultat blir det seträkning och om seten är lika då blir det bollräkning.
Det blev bollräkning som Västers givetvis förlorade. Marginalerna kunde inte ha varit mindre, så små, så små, så små. Setboll i avgörande matchen dunkades in av stockholmspelaren Peter Gripler. Det är det mest bisarra jag har varit med om.. iaf i pingissammanhang. Svårt att vara positiv så här i efterhand men jag måste medge att det var en fantastisk pingismatch. Så in i Norden välspelad och det var riktigt bra publik i pingismått mätt. Ordentlig fart på läktarn stundtals och ja, förutom det bisarra resultatet så var det riktigt kul. Mitt blödande pingishjärta blev istället blödande tänder. Jag hade också fel när jag gissade på troligt lag, engelsmannen spelade istället för John Nilsson. Jag hade velat se John spela, jag tror han hade gillat den taggade stämningen som var därinne.
Andra chansen tog vi ändå på eftermiddagen, trots huvuden nere i knäveken på spelarna i inledningen. Det var också tomt på läktaren, förstår inte hur de orkade vinna den matchen faktiskt. Slår man upp mental styrka i ordboken så lär det stå följande.
"Väster BTK - Munken 8-5"
Lång väg kvar att gå ändå, fortsatt kval om två veckor i göteborg. Två matcher, vinner vi båda dom så går vi upp i superettan den långa kvalvägen. It aint over until the fat lady sings..
"Det var jävligt nära att vi sprutade skumpa på Harrys ikväll, Matte" D. Ellermann.
Vinnaren skulle gå direkt till superettan i en seriematch först till 8, maximalt 14 matcher vilket betydde att det kunde sluta oavgjort, 7-7. Vid oavgjort resultat blir det seträkning och om seten är lika då blir det bollräkning.
Det blev bollräkning som Västers givetvis förlorade. Marginalerna kunde inte ha varit mindre, så små, så små, så små. Setboll i avgörande matchen dunkades in av stockholmspelaren Peter Gripler. Det är det mest bisarra jag har varit med om.. iaf i pingissammanhang. Svårt att vara positiv så här i efterhand men jag måste medge att det var en fantastisk pingismatch. Så in i Norden välspelad och det var riktigt bra publik i pingismått mätt. Ordentlig fart på läktarn stundtals och ja, förutom det bisarra resultatet så var det riktigt kul. Mitt blödande pingishjärta blev istället blödande tänder. Jag hade också fel när jag gissade på troligt lag, engelsmannen spelade istället för John Nilsson. Jag hade velat se John spela, jag tror han hade gillat den taggade stämningen som var därinne.
Andra chansen tog vi ändå på eftermiddagen, trots huvuden nere i knäveken på spelarna i inledningen. Det var också tomt på läktaren, förstår inte hur de orkade vinna den matchen faktiskt. Slår man upp mental styrka i ordboken så lär det stå följande.
"Väster BTK - Munken 8-5"
Lång väg kvar att gå ändå, fortsatt kval om två veckor i göteborg. Två matcher, vinner vi båda dom så går vi upp i superettan den långa kvalvägen. It aint over until the fat lady sings..
"Det var jävligt nära att vi sprutade skumpa på Harrys ikväll, Matte" D. Ellermann.
fredag 8 april 2011
Det förflutna tillhör det förflutna..
..därför lämnar jag direkt skiten som hände i Örnsköldsvik..
Det är superettan-kval imorgon(idag), senast det var kval skapade vi en klack där jag själv var klackledare, nu har vi blivit äldre och mer återhållsamma och därför lär vi bara sitta och artigt klappa åt vinstbollarna. "Rött hav" som vi kallade oss har med åren alltså förvandlats till "dött hav". Nåväl, imorgon smäller det i vilket fall som helst..
Klockan 11.00 i Motala sporthall börjar det och jag tänkte bjuda er på en spelarpresentation..
Dimitri Davydovich
Högerhänt
Född: 1985 eller 1987 :)
Bor: Vitrysslan, Minsk
Civilstånd: Gift
Kommentar: DAVEJ DAVEJ (HEJA HEJA eller KÄMPA KÄMPA på ryska) Jag får alltid uttalskritik av Dimitri när jag ropar det här men det betyder väl också att han förstår mig. Det finns en anledning till att Dimitri nämns först här. Han är den spelare som spelat längst för Västers a-lag. 9 år får jag det till. Besitter en strålande teknik som främsta vapen. Meriter? Har suttit på bänken i samma landslag som Vladimir Samsonov. Den kebabälskadande vitryssen har alltid ett leende på läpparna och har alltid en present med sig till Sverige, förvisso har vodkaflaskorna byts ut mot leksaker till Ellermanns dotter Clara. Firar med kebabtallrik på Pizzeria Napoli imorgon?
(Bild saknas pinsamt nog)
John Bergkvist
Högerhänt
Född: 1984 eller 1985
Bor: Jönköping
Civilstånd: Gravid flickvän/fästmö
Kommentar:Gå aldrig ut med John Bergvist på krogen, utan att göra ett danssteg så kör han så väl första som andra och tredje fiolen. När han på småländska säger, "Nej, tyvärr, jag är upptagen", har det resulterat i många brustna kvinnohjärtan runt om i landet. Johns charmiga sätt blir det motsatta i pingishagen, motståndarna vet inte om det är pingismatch eller om de har placerats i frontlinjen under andra världskriget, slår omänskligt hårt med både forehand och backhand. Förutom att han håller på HV 71 så är han en härlig och rolig kille. Främsta pingismerit? Den erkänt otäcka och meriterade deffen Tomas Bennborn uttryckte med sönderslagen kropp: "Vem ÄR han egentligen?" Oklart om han spelar imorgon dock.
Tobias(Toby)Lau
Högerhänt
Född: 1991
Bor: Danmark, Århus?
Civilstånd: Flickvän
Kommentar:Hade en kort session i b-laget där jag var lagledare. Kom aldrig till sin rätt där, inte ens i närheten. Om det berodde på en ostimulerande omgivning lämnar jag osagt. Ganska snart märkte mina pingisögon att det danska barcelonafanet hade en extremt brant utvecklingskurva. Även Ellermann märkte det här och när han väl hade gått in i a-laget så släppte de honom aldrig. Han är en av Danmarks största talanger, spelat i juniorlandslag och redan gjort 3 eller 4 elitseriesäsonger i Danmark. Har en bländande teknik, snabb som en panter, bollkänsla som få. Främsta merit? Ja, det är många men om jag ska plocka ut en så slog han mig i pennskaft på klubbmästerskapet för två år sen.
Robert(Robban)Svanberg
Högerhänt
Född: 1985 (tror jag)
Bor: Eskilstuna
Civilstånd: Vet inte, kan ha flickvän.
Kommentar: I teorin passar hans spelstil mig själv som handen i handsken, i praktiken fick jag så mycket stryk att jag inte visste vad jag hette. På en träning hann jag få stryk med 19-0 i set. Han borde få nobelpris för alla nya skruvar han uppfinner vid bordet. När jag fick nöjet att spela dubbel med honom i en tävling så returnerade våra motståndare i domartavlan på hans servar. Populär tränare i pingissveriges stolthet Spårvägen. Även assisternade förbundskapten bakom Ellermann i handikappslandslaget.
John Nilsson
Högerhänt
Född: 1978
Bor: Norrköping
Civilstånd: Flickvän
Kommentar: Finns ingen pingisspelare som inte känner till John Nilsson. Folk åker land och rike runt för att bara se honom. Han hörs över hela hallen, övertänd vrålar han ut fantastiska citat. Det var verkligen på tiden att han värvades till motalaklubben. Spela pingis kan han också, kan forehandloopa i sömnen om det vore så, han loopade för några år sen hem Veteran-sm klassen för 30-åringar vilket också får anses som hans främsta merit.
Michael Marsden
Högerhänt
Född: ?
Bor: Nånstans i England
Civilstånd: ?
Kommentar: Får som ni kan se lite svårigheter med presentation här. Han hängde med ovannämnde John Nilsson från Norrköping och av det lilla jag sett så är det ganska lika jargong-mässigt. Spelar öppen och vacker pingis, hans tatuerade utseende frambringar värstingkänsla hos mig men där misstog jag mig. Tydligen är han en rolig helylle kille som har höjt upp helgerna för spelarrna. Är en klasspelare, de matcherna han varit med så har han varit en kugge för laget.
Daniel Ellermann (Lagledare)
Högerhänt
Född: 1979
Bor: Motala
Civilstånd: Gift med Carin, en dotter
som heter Clara och en till på ingående.
Kommentar: Klubbens allt i allo, gudfadern, the big boss. Har fortfarande höga pingiskvaliteer och om han hade haft mer än 5 minuter över i veckan så hade han nog kunna gå in som dubbelspelare i det här laget. Känns orelevant att skriva om Daniel som spelare eftersom han inte spelar. Det är iaf hans lag det här, spelarna har kommit hit för för Daniels proffesionalism. Han styr och ställer och gör det dessutom jävligt bra. Enough said. Eller Ok då, främsta pingismerit, vann tabberäcke med mig i en internationell tävling.
Troligt lag? Tobias, John Nilsson, Dimitri och Robban.
Det är superettan-kval imorgon(idag), senast det var kval skapade vi en klack där jag själv var klackledare, nu har vi blivit äldre och mer återhållsamma och därför lär vi bara sitta och artigt klappa åt vinstbollarna. "Rött hav" som vi kallade oss har med åren alltså förvandlats till "dött hav". Nåväl, imorgon smäller det i vilket fall som helst..
Klockan 11.00 i Motala sporthall börjar det och jag tänkte bjuda er på en spelarpresentation..
Dimitri Davydovich
Högerhänt
Född: 1985 eller 1987 :)
Bor: Vitrysslan, Minsk
Civilstånd: Gift
Kommentar: DAVEJ DAVEJ (HEJA HEJA eller KÄMPA KÄMPA på ryska) Jag får alltid uttalskritik av Dimitri när jag ropar det här men det betyder väl också att han förstår mig. Det finns en anledning till att Dimitri nämns först här. Han är den spelare som spelat längst för Västers a-lag. 9 år får jag det till. Besitter en strålande teknik som främsta vapen. Meriter? Har suttit på bänken i samma landslag som Vladimir Samsonov. Den kebabälskadande vitryssen har alltid ett leende på läpparna och har alltid en present med sig till Sverige, förvisso har vodkaflaskorna byts ut mot leksaker till Ellermanns dotter Clara. Firar med kebabtallrik på Pizzeria Napoli imorgon?
(Bild saknas pinsamt nog)
John Bergkvist
Högerhänt
Född: 1984 eller 1985
Bor: Jönköping
Civilstånd: Gravid flickvän/fästmö
Kommentar:Gå aldrig ut med John Bergvist på krogen, utan att göra ett danssteg så kör han så väl första som andra och tredje fiolen. När han på småländska säger, "Nej, tyvärr, jag är upptagen", har det resulterat i många brustna kvinnohjärtan runt om i landet. Johns charmiga sätt blir det motsatta i pingishagen, motståndarna vet inte om det är pingismatch eller om de har placerats i frontlinjen under andra världskriget, slår omänskligt hårt med både forehand och backhand. Förutom att han håller på HV 71 så är han en härlig och rolig kille. Främsta pingismerit? Den erkänt otäcka och meriterade deffen Tomas Bennborn uttryckte med sönderslagen kropp: "Vem ÄR han egentligen?" Oklart om han spelar imorgon dock.
Tobias(Toby)Lau
Högerhänt
Född: 1991
Bor: Danmark, Århus?
Civilstånd: Flickvän
Kommentar:Hade en kort session i b-laget där jag var lagledare. Kom aldrig till sin rätt där, inte ens i närheten. Om det berodde på en ostimulerande omgivning lämnar jag osagt. Ganska snart märkte mina pingisögon att det danska barcelonafanet hade en extremt brant utvecklingskurva. Även Ellermann märkte det här och när han väl hade gått in i a-laget så släppte de honom aldrig. Han är en av Danmarks största talanger, spelat i juniorlandslag och redan gjort 3 eller 4 elitseriesäsonger i Danmark. Har en bländande teknik, snabb som en panter, bollkänsla som få. Främsta merit? Ja, det är många men om jag ska plocka ut en så slog han mig i pennskaft på klubbmästerskapet för två år sen.
Robert(Robban)Svanberg
Högerhänt
Född: 1985 (tror jag)
Bor: Eskilstuna
Civilstånd: Vet inte, kan ha flickvän.
Kommentar: I teorin passar hans spelstil mig själv som handen i handsken, i praktiken fick jag så mycket stryk att jag inte visste vad jag hette. På en träning hann jag få stryk med 19-0 i set. Han borde få nobelpris för alla nya skruvar han uppfinner vid bordet. När jag fick nöjet att spela dubbel med honom i en tävling så returnerade våra motståndare i domartavlan på hans servar. Populär tränare i pingissveriges stolthet Spårvägen. Även assisternade förbundskapten bakom Ellermann i handikappslandslaget.
John Nilsson
Högerhänt
Född: 1978
Bor: Norrköping
Civilstånd: Flickvän
Kommentar: Finns ingen pingisspelare som inte känner till John Nilsson. Folk åker land och rike runt för att bara se honom. Han hörs över hela hallen, övertänd vrålar han ut fantastiska citat. Det var verkligen på tiden att han värvades till motalaklubben. Spela pingis kan han också, kan forehandloopa i sömnen om det vore så, han loopade för några år sen hem Veteran-sm klassen för 30-åringar vilket också får anses som hans främsta merit.
Michael Marsden
Högerhänt
Född: ?
Bor: Nånstans i England
Civilstånd: ?
Kommentar: Får som ni kan se lite svårigheter med presentation här. Han hängde med ovannämnde John Nilsson från Norrköping och av det lilla jag sett så är det ganska lika jargong-mässigt. Spelar öppen och vacker pingis, hans tatuerade utseende frambringar värstingkänsla hos mig men där misstog jag mig. Tydligen är han en rolig helylle kille som har höjt upp helgerna för spelarrna. Är en klasspelare, de matcherna han varit med så har han varit en kugge för laget.
Daniel Ellermann (Lagledare)
Högerhänt
Född: 1979
Bor: Motala
Civilstånd: Gift med Carin, en dotter
som heter Clara och en till på ingående.
Kommentar: Klubbens allt i allo, gudfadern, the big boss. Har fortfarande höga pingiskvaliteer och om han hade haft mer än 5 minuter över i veckan så hade han nog kunna gå in som dubbelspelare i det här laget. Känns orelevant att skriva om Daniel som spelare eftersom han inte spelar. Det är iaf hans lag det här, spelarna har kommit hit för för Daniels proffesionalism. Han styr och ställer och gör det dessutom jävligt bra. Enough said. Eller Ok då, främsta pingismerit, vann tabberäcke med mig i en internationell tävling.
Troligt lag? Tobias, John Nilsson, Dimitri och Robban.
Vi önskar oss samma sak, pappa..
Pappa fyller 56 år idag, när jag prata med honom förut så blev det ändå inte mycket födelsedagssnack. Södertäljes elitserielicens står på spel idag och förutsättningar kan inte bli mer brutala.. Modo på bortaplan, halva norrland emot oss, Södertälje har precis samma poäng så vinna eller försvinna har aldrig varit mer tydligt. I skrivande stund är det en kvart till matchstart..
Grattis på födelsedagen pappa, vi önskar oss samma sak..
torsdag 7 april 2011
Flåset börjar sakterliga komma tillbaka..
Kan inte i min värld fatta att jag gav upp träningen, idag orkade jag knappt tre kilometer innan jag blev trött, dock är jag nöjd över det och det känns som att jag kan komma tillbaka nu när våren landat i Motala. Löpning utomhus slår löparbandet på gymmet alla dar i veckan..
Lämnade precis in mitt PM till min handledare för examensarbetet, undrar om hon godkänner det, jag känner att jag inte riktigt fått grepp om mina tankegångar ännu. Jag ska skriva om "Skolan igår idag", tycker det är ett intressant ämne om hur olika lärare är och hur olika vi lärt oss. Jag måste säga att jag gillar starkt att det är examensarbete nu, bara en sak att fokusera på och jag känner att jag kommer få revansch för alla oengagerade saker jag gjort under min utbildning. Det är dags att ta i.
Jag har nu gått längre på universitet än vad jag gjorde på gymnasiet, känns ungefär lika långt, jag har väl blivit en mer utåtriktad människa sen gymnasiet. Gullan, som då gick i min parallellklass minns jag inte ens, hon minns mig säger hon men jag tvivlar på att jag utmärkte mig speciellt mycket när jag smög längs väggarna på Vätternskolan. "Du hade ofta fina kläder på dig", säger hon, vad jag minns så brydde jag mig inte ett skit om vad jag hade på mig. Vill nästan påstå att jag vantrivdes på gymnasiet, jag trivdes inte i början på den här utbildningen heller, kände mig mycket ensam ibland. Jag försvann och var inte mig själv alls, det är först nu jag är det, det är först nu jag trivs och då är det dags att sluta :( surt värre.. Jag har träffat många som jag tycker mycket om under de här åren..
Bjuder er på lite bilder från veckan som varit..
Den här också ja, om ni någon gång sett en bättre lookalike så räck upp en hand?
Henke Sandbladh?
Daniel Ankaroo?
Behöver jag berätta att han är filosof?
Lämnade precis in mitt PM till min handledare för examensarbetet, undrar om hon godkänner det, jag känner att jag inte riktigt fått grepp om mina tankegångar ännu. Jag ska skriva om "Skolan igår idag", tycker det är ett intressant ämne om hur olika lärare är och hur olika vi lärt oss. Jag måste säga att jag gillar starkt att det är examensarbete nu, bara en sak att fokusera på och jag känner att jag kommer få revansch för alla oengagerade saker jag gjort under min utbildning. Det är dags att ta i.
Jag har nu gått längre på universitet än vad jag gjorde på gymnasiet, känns ungefär lika långt, jag har väl blivit en mer utåtriktad människa sen gymnasiet. Gullan, som då gick i min parallellklass minns jag inte ens, hon minns mig säger hon men jag tvivlar på att jag utmärkte mig speciellt mycket när jag smög längs väggarna på Vätternskolan. "Du hade ofta fina kläder på dig", säger hon, vad jag minns så brydde jag mig inte ett skit om vad jag hade på mig. Vill nästan påstå att jag vantrivdes på gymnasiet, jag trivdes inte i början på den här utbildningen heller, kände mig mycket ensam ibland. Jag försvann och var inte mig själv alls, det är först nu jag är det, det är först nu jag trivs och då är det dags att sluta :( surt värre.. Jag har träffat många som jag tycker mycket om under de här åren..
Bjuder er på lite bilder från veckan som varit..
Den här också ja, om ni någon gång sett en bättre lookalike så räck upp en hand?
Henke Sandbladh?
Daniel Ankaroo?
Behöver jag berätta att han är filosof?
tisdag 5 april 2011
Lillasyster Millan fyllde 23..
Grattis Millan!
23 år alltså. Var gjorde jag då?
Jag tänkte, "nä, nu är det fan dags att ta körkort"
Samlade karensdagar på Electrolux, hade då dryga året kvar på fabriken.
Vägde väl förmodligen minst 10 kg mindre.
Stod bredvid och tittade beundrat när Calle målade min fondvägg.
Umgicks mycket med Calle i allmänhet.
Hade börja dra ner på mina extrema hårfärgningsförsök.
Jag spelade pingis flera gånger i veckan och var även tränare.
Jag började spela internetpoker
Var glad över att Bacons lumpen var slut men irriterad på hans alldeles för lyckade pingiscomeback.
23 år alltså. Var gjorde jag då?
Jag tänkte, "nä, nu är det fan dags att ta körkort"
Samlade karensdagar på Electrolux, hade då dryga året kvar på fabriken.
Vägde väl förmodligen minst 10 kg mindre.
Stod bredvid och tittade beundrat när Calle målade min fondvägg.
Umgicks mycket med Calle i allmänhet.
Hade börja dra ner på mina extrema hårfärgningsförsök.
Jag spelade pingis flera gånger i veckan och var även tränare.
Jag började spela internetpoker
Var glad över att Bacons lumpen var slut men irriterad på hans alldeles för lyckade pingiscomeback.
söndag 3 april 2011
Tänkte sova egentligen..
..men kom på att jag var tvungen att ladda min I-pod vilket man gör via en kabel till en påslagen dator..
Jag kan inte säga att jag har njutit av att åka på sammandrag i helgen. Man skulle kunna tro att det viktigaste är att man har roligt vid sidan av pingisen, alla säger ju det, men det är dessvärre inte så det funkar för mig. Det är klart att det är härligt med övernattning, party och plankstek men faktum är att går mitt spel helt åt helvete rent ut sagt så påverkas det allmäna måendet. Mitt lag klara sig kvar i serien, mitt gamla lag vann serien, målet med helgen är uppnåt.
"Det är ju en lagsport, Matte, det är så du får tänka"
Pingis har aldrig varit en lagsport, det är individuella matchsegrar och förvisso två dubblar som gör att laget vinner. Du står ensam mot din motståndare hur man än vrider och vänder på det, i helgen kände jag mig väldigt ensam trots klappandet vid de fåtal bollar jag faktiskt vann. Jag hann med att analysera mig själv emellan svordomarna litegrann, jag tror att jag är väldigt rädd för nånting när jag spelar men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag vågar helt enkelt varken vinna eller förlora, jag vill bara därifrån. Rädsla är dock inte det största adjektivet i sammanhanget, det är avundsjuka. Alla andra spelar normalbra och verkar tycka att det är kul, det är klart de gör, jag tyckte det en gång i tiden också..
Det här har blivit ett för stort bloggämne, jag släpper det. Det var ju kul att träffa folket igen, Christian Lönnqvist som åkte hela vägen från Luleå är en väldigt bra och rolig människa och han gjorde allt för att peppa mig. Robert hade ett imponerande helskägg i helgen men det är inte bara skägget som växer på honom, att han vinner som aldrig förr i division 3 kommer i skymundan av hans strålande personlighet.
Hockey då? SSK vann måstematchen borta i Ängelholm, pappa var säkert där och såg rysaren, jag lyssnade bara på de sista minuterna på sportradion. Det finns nu en chans att få spela elitserien även nästa säsong. Det kommer nog avgöras borta mot Modo i sista matchen, det blir väldigt tight..
Klockjäveln ringer 05.00 imorrn, jag undrar hur jag ska kunna komma upp. Får lägga mig nu helt enkelt :)
Jag kan inte säga att jag har njutit av att åka på sammandrag i helgen. Man skulle kunna tro att det viktigaste är att man har roligt vid sidan av pingisen, alla säger ju det, men det är dessvärre inte så det funkar för mig. Det är klart att det är härligt med övernattning, party och plankstek men faktum är att går mitt spel helt åt helvete rent ut sagt så påverkas det allmäna måendet. Mitt lag klara sig kvar i serien, mitt gamla lag vann serien, målet med helgen är uppnåt.
"Det är ju en lagsport, Matte, det är så du får tänka"
Pingis har aldrig varit en lagsport, det är individuella matchsegrar och förvisso två dubblar som gör att laget vinner. Du står ensam mot din motståndare hur man än vrider och vänder på det, i helgen kände jag mig väldigt ensam trots klappandet vid de fåtal bollar jag faktiskt vann. Jag hann med att analysera mig själv emellan svordomarna litegrann, jag tror att jag är väldigt rädd för nånting när jag spelar men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag vågar helt enkelt varken vinna eller förlora, jag vill bara därifrån. Rädsla är dock inte det största adjektivet i sammanhanget, det är avundsjuka. Alla andra spelar normalbra och verkar tycka att det är kul, det är klart de gör, jag tyckte det en gång i tiden också..
Det här har blivit ett för stort bloggämne, jag släpper det. Det var ju kul att träffa folket igen, Christian Lönnqvist som åkte hela vägen från Luleå är en väldigt bra och rolig människa och han gjorde allt för att peppa mig. Robert hade ett imponerande helskägg i helgen men det är inte bara skägget som växer på honom, att han vinner som aldrig förr i division 3 kommer i skymundan av hans strålande personlighet.
Hockey då? SSK vann måstematchen borta i Ängelholm, pappa var säkert där och såg rysaren, jag lyssnade bara på de sista minuterna på sportradion. Det finns nu en chans att få spela elitserien även nästa säsong. Det kommer nog avgöras borta mot Modo i sista matchen, det blir väldigt tight..
Klockjäveln ringer 05.00 imorrn, jag undrar hur jag ska kunna komma upp. Får lägga mig nu helt enkelt :)
torsdag 31 mars 2011
Hallå där
Tänkte börja med att skriva att det känns skönt att alla praktikuppgifter nu faktiskt är klara, nu återstår bara det omtalade, skräckfulla examensarbete. Ska bli spännande att få sättas på prov, hittills tycker jag inte att det har varit några bekymmer i utbildningen.. teoretiskt då vill säga, praktikerna har emellanåt varit utmanande. Imorrn kommer jag tillbaka till Carlsund igen för föreläsningen och på måndag åker vi till Karlstad över dagen för introduktion till examensarbetet.
Däremellan ska jag som rubriken avslöjar till Valdemarsvik för att spela pingis, känns som det var länge sen jag spelade match men sen september är det ju ingen evighet. Nåväl, vi får se hur det går, har inte jättestora förhoppningar, kommer nog gå plus minus 0 med all säkerhet, vilket egentligen är för dåligt.. :) Det blir kul att träffa alla och parta lite på lördagkvällen..
Mitt kära SSK följer mitt eget mående, 1-4 mot Örebro är väl ett svaghetstecken i mina ögon, jag visste inte ens att Örebro hade ett riktigt hockeylag, trodde det var fotbollslaget som "skojade till det lite". Ärligt talat, så kom besvikelsen redan när SSK åkte ner till kvalserien. 71 poäng har förr om åren räckt till slutspel och att ödet ska avgöras på 10 matcher känns som ett rent lotteri.. SSK och Modo har allt att förlora och de andra lagen allt att vinna, pressen måste vara sjukt svår att hantera vilket syns på matcherna. Det är som det är..
Däremellan ska jag som rubriken avslöjar till Valdemarsvik för att spela pingis, känns som det var länge sen jag spelade match men sen september är det ju ingen evighet. Nåväl, vi får se hur det går, har inte jättestora förhoppningar, kommer nog gå plus minus 0 med all säkerhet, vilket egentligen är för dåligt.. :) Det blir kul att träffa alla och parta lite på lördagkvällen..
Mitt kära SSK följer mitt eget mående, 1-4 mot Örebro är väl ett svaghetstecken i mina ögon, jag visste inte ens att Örebro hade ett riktigt hockeylag, trodde det var fotbollslaget som "skojade till det lite". Ärligt talat, så kom besvikelsen redan när SSK åkte ner till kvalserien. 71 poäng har förr om åren räckt till slutspel och att ödet ska avgöras på 10 matcher känns som ett rent lotteri.. SSK och Modo har allt att förlora och de andra lagen allt att vinna, pressen måste vara sjukt svår att hantera vilket syns på matcherna. Det är som det är..
måndag 28 mars 2011
Tilten är total..
11 timmars pokerturnering som följdes upp av 2 timmars sömn.. Ingen skönhetssöm direkt heller, i vanlig ordning halvsov jag efter en lång turnering då handanalyser flyger förbi i mitt huvud. Nytt för gången var att kroppen bokstavligen skakade utav frustration och att jag halvvägs vände till toaletten flera gånger av mitt illamående..av poker!!! Runt halv 8 imorse trodde jag att det skulle vara värt det, jag låg 2:a i en 50 dollars turnering med över 8000 spelare.. 3 händer senare, 3 coinflips senare var jag ute. Det går inte beskriva hur illa jag mådde över det här. Bedömt av tid och pengar anser jag att jag placerade mig sämst av 8000 spelare. Jag har åkt ut precis innan finalbord många gånger tidigare men den här var det absolut värsta.. summan jag vann är nämligen "försumbar" och på så sätt kommer mitt svaga psyke gå back på den här natten eftersom den sattes sig så hårt i huvudet. 12 placeringar högre upp hade inte varit "försumbart".
Det var min tur, känns bisarrt orättvist..
Det var min tur, känns bisarrt orättvist..
söndag 27 mars 2011
Han dansar alltid nykter..
Ibland möter man människor som går ifrån den svenska mentaliteten, igår var en sån dag..
Jag hade lite obekvämt lyckas hamna mitt i smeten ibland Linköpings studenter igår, lite försiktigt tog jag mig fram igenom folkmassorna på dansgolvet. Ja, det var party, studenter verka veta hur man gör när böckerna är igenslagna. Det var någon slags maskerad också och jag hade, lite panikmässigt ska tilläggas, fått låna doktorklädsel. De gröna byxorna skar sig lika på mig som.. ja, jag vet inte, kaviar på spagetti? På något sätt så lyckades jag ändå vänja mig ju längre kvällen gick. Annars är jag inte mycket för maskerader, ser inte det roliga i det, grupptrycket var dock för starkt.
Nåväl, till rubriken, till saken, Dans klasskamrat David var med oss under hela kvällen. Jag har aldrig sett någon person släppa loss så som han gjorde. "Han var väl full", tänker ni. Nej, nykterist är vad han är. Resten av dansgolvet bleknade i jämförelse när mannen bakom scream-masken svängde med både armar och ben i 200 km/h samtidigt som han vrålade till de alltför dåliga discolåtar. Avslutningsvis spelades traditionellt "Stad i ljus" av Tommy Körberg. Linköpingsstudenterna gungade fram och tillbaka i en ring medan nykteristen stod på knä i mitten och vrålade ut..
Jag blir glad av sånt, jag tycker mycket om "annorlunda" människor, dels för att jag får tillfälle att analysera lite :) Idag har jag funderat på om svenskars sätt att dricka på uteställen har blivit en slags inflation. Att man hela tiden försöker få en lite bättre fylla och att man blir lite mer modig av att dricka mer. Kanske vågar man köra den där extremt avskyvärda robotdansen på dansgolvet, kanske vågar man säga vad man har irriterat sig på så länge hos nån person.. men framför allt.. kanske vågar man gå fram och ragga på det motsatta könet.. ´Det här är ju fullt normalt för oss men det är ju riktigt jävla sjukt egentligen. Det är först när du har börjat förstöra hjärnan med diverse drycker som du tror att du kan vara djup och framgångsrik..
Visst är det skönt att människor som David bryter det här mönstret för det är ju inte som alla påstår, det handlar inte om att det blir roligare när man festar med alkohol, vi måste ha alkoholen för att kunna festa. Varför? Jo, för att den som inte dricker är tråkig? DEN SOM INTE DRICKER ÄR TRÅKIG! Det är ju helt tvärtom såklart, den som behöver alkohol för att vara glad och rolig är ju den som är tråkig..
Vi släpper det nu, såg precis Sthlm-Båstad på tv4, den nya serien, riktigt bra om man bortser från den ständiga reklamen, Tv 4 har nu lyckas pressa in 3 reklamavbrott på en timme, det är för mycket..
När jag började blogga så började jag också använda min kamera igen, det har jag saknat, kollade igenom lite bilder idag som jag nu tänkte dela med mig till er..
Här har vi då min älskade Dan och den redan omskrivne David från utestället..
Prinsen Vilgot fyllde 3 i tisdags, jag hittade den här bilden som för oss omgående tillbaka till tidigt 90-tal med gråtande barn på vardagsrumsväggarna. I det här fallet var Vilgot dock bara ledsen hos fotografen. Grattis i efterskott gubben. Love you..
Hittade en bra bild från Karlstads uteliv. Upptäckte att jag annars har svårt att inte ha rinnande snus på tänderna när kameran kommer fram. (något jag nu ska börja tänka på) Men den här bilden blev bra tycker jag. Jag och klasskompis Sandra, hon befinner sig för övrigt just nu i Portugal på studieresa..
Ha det bra!
Jag hade lite obekvämt lyckas hamna mitt i smeten ibland Linköpings studenter igår, lite försiktigt tog jag mig fram igenom folkmassorna på dansgolvet. Ja, det var party, studenter verka veta hur man gör när böckerna är igenslagna. Det var någon slags maskerad också och jag hade, lite panikmässigt ska tilläggas, fått låna doktorklädsel. De gröna byxorna skar sig lika på mig som.. ja, jag vet inte, kaviar på spagetti? På något sätt så lyckades jag ändå vänja mig ju längre kvällen gick. Annars är jag inte mycket för maskerader, ser inte det roliga i det, grupptrycket var dock för starkt.
Nåväl, till rubriken, till saken, Dans klasskamrat David var med oss under hela kvällen. Jag har aldrig sett någon person släppa loss så som han gjorde. "Han var väl full", tänker ni. Nej, nykterist är vad han är. Resten av dansgolvet bleknade i jämförelse när mannen bakom scream-masken svängde med både armar och ben i 200 km/h samtidigt som han vrålade till de alltför dåliga discolåtar. Avslutningsvis spelades traditionellt "Stad i ljus" av Tommy Körberg. Linköpingsstudenterna gungade fram och tillbaka i en ring medan nykteristen stod på knä i mitten och vrålade ut..
Jag blir glad av sånt, jag tycker mycket om "annorlunda" människor, dels för att jag får tillfälle att analysera lite :) Idag har jag funderat på om svenskars sätt att dricka på uteställen har blivit en slags inflation. Att man hela tiden försöker få en lite bättre fylla och att man blir lite mer modig av att dricka mer. Kanske vågar man köra den där extremt avskyvärda robotdansen på dansgolvet, kanske vågar man säga vad man har irriterat sig på så länge hos nån person.. men framför allt.. kanske vågar man gå fram och ragga på det motsatta könet.. ´Det här är ju fullt normalt för oss men det är ju riktigt jävla sjukt egentligen. Det är först när du har börjat förstöra hjärnan med diverse drycker som du tror att du kan vara djup och framgångsrik..
Visst är det skönt att människor som David bryter det här mönstret för det är ju inte som alla påstår, det handlar inte om att det blir roligare när man festar med alkohol, vi måste ha alkoholen för att kunna festa. Varför? Jo, för att den som inte dricker är tråkig? DEN SOM INTE DRICKER ÄR TRÅKIG! Det är ju helt tvärtom såklart, den som behöver alkohol för att vara glad och rolig är ju den som är tråkig..
Vi släpper det nu, såg precis Sthlm-Båstad på tv4, den nya serien, riktigt bra om man bortser från den ständiga reklamen, Tv 4 har nu lyckas pressa in 3 reklamavbrott på en timme, det är för mycket..
När jag började blogga så började jag också använda min kamera igen, det har jag saknat, kollade igenom lite bilder idag som jag nu tänkte dela med mig till er..
Här har vi då min älskade Dan och den redan omskrivne David från utestället..
Prinsen Vilgot fyllde 3 i tisdags, jag hittade den här bilden som för oss omgående tillbaka till tidigt 90-tal med gråtande barn på vardagsrumsväggarna. I det här fallet var Vilgot dock bara ledsen hos fotografen. Grattis i efterskott gubben. Love you..
Hittade en bra bild från Karlstads uteliv. Upptäckte att jag annars har svårt att inte ha rinnande snus på tänderna när kameran kommer fram. (något jag nu ska börja tänka på) Men den här bilden blev bra tycker jag. Jag och klasskompis Sandra, hon befinner sig för övrigt just nu i Portugal på studieresa..
Ha det bra!
lördag 26 mars 2011
God afton!
Medan eftertexterna rullar till Johnny Cash film till "Walk the line" tänkte jag inleda mitt andra inlägg här.
Jag blev i veckan klar med min avslutande praktik på Bergvallaskolan, i fem veckor har jag varit där och det har varit upp och ner.
Det som har varit ner är att jag efter snart 3 ½ års utbildning kommit på att jag inte är klockren som fritidspedagog, jag har kommit underfund med att jag inte riktigt är den sortens ledartyp som mina handledare förespråkar och som jag själv även tänker en fritidspedagog, det här går att "förbättra" men då måste jag förändra mig själv vilket jag är tveksam till, jag vet inte hur jag ska göra. Men viktigast av allt, jag tycker inte det är så roligt.. eller stimulerande är nog rätt ord. Upp då? Jag har fått mycket beröm för att jag är väldigt duktig med en eller flera elever, och då oftast "stökiga" elever eller elever i behov av särskilt stöd som det korrekt heter. Smickrande på ett sätt men visste redan innan att jag var bra på det. Har alltid uppfattat mig själv som en sympatisk människokännare, oavsett om det är barn eller vuxna, det är en av få egenskaper som jag har som jag är stolt över.
Vi fortsätter på ämnet. Jag har pluggat lite idag faktiskt, vi skulle skriva om "Mitt uppdrag", alltså vilka egenskaper en fritidspedagog ska ha. Intressant uppgift för en gång skull och jag plockade fram tre ihopklumpade egenskaper, konfliktlösare, förmåga att erbjuda aktiviteter men framför allt att vara sig själv. Att vara sig själv i arbetet är enligt mig absolut det viktigaste, så här skrev jag om det..
"Att vara sig själv: Jag har under tidigare praktiker satt på mig en mask och försökt att vara vad jag trodde en ”bra fritidspedagog”, har emellanåt fastnat i analysen av mig själv och det har runnit ut i ingenting då jag gått och funderat på det dagarna i ända. Jag har efter min avslutande praktik lärt mig att jag är en bra människa och även en bra pedagog. Det är först när du har självtillit som andra kan lita på dig. Att våga vara sig själv är för mig det viktigaste som fritidspedagog, stå för sina åsikter, vara rättvis och konsekvent. Tycker jag om mig själv i situationen så tycker jag också om det jag gör. Skratta när man är glad, gråta när man är ledsen, bli arg när man är arg. Visa att man är en människa."
Nåväl, nog om skolan, det är trots allt lördag idag, Skellefteå spelar mot Luleå på tv och jag har inte bestämt mig för vilket lag jag ska hålla på i den semifinalserien. Kanske Luleå, har ju några kompisar som håller på dem så..
Jag blev i veckan klar med min avslutande praktik på Bergvallaskolan, i fem veckor har jag varit där och det har varit upp och ner.
Det som har varit ner är att jag efter snart 3 ½ års utbildning kommit på att jag inte är klockren som fritidspedagog, jag har kommit underfund med att jag inte riktigt är den sortens ledartyp som mina handledare förespråkar och som jag själv även tänker en fritidspedagog, det här går att "förbättra" men då måste jag förändra mig själv vilket jag är tveksam till, jag vet inte hur jag ska göra. Men viktigast av allt, jag tycker inte det är så roligt.. eller stimulerande är nog rätt ord. Upp då? Jag har fått mycket beröm för att jag är väldigt duktig med en eller flera elever, och då oftast "stökiga" elever eller elever i behov av särskilt stöd som det korrekt heter. Smickrande på ett sätt men visste redan innan att jag var bra på det. Har alltid uppfattat mig själv som en sympatisk människokännare, oavsett om det är barn eller vuxna, det är en av få egenskaper som jag har som jag är stolt över.
Vi fortsätter på ämnet. Jag har pluggat lite idag faktiskt, vi skulle skriva om "Mitt uppdrag", alltså vilka egenskaper en fritidspedagog ska ha. Intressant uppgift för en gång skull och jag plockade fram tre ihopklumpade egenskaper, konfliktlösare, förmåga att erbjuda aktiviteter men framför allt att vara sig själv. Att vara sig själv i arbetet är enligt mig absolut det viktigaste, så här skrev jag om det..
"Att vara sig själv: Jag har under tidigare praktiker satt på mig en mask och försökt att vara vad jag trodde en ”bra fritidspedagog”, har emellanåt fastnat i analysen av mig själv och det har runnit ut i ingenting då jag gått och funderat på det dagarna i ända. Jag har efter min avslutande praktik lärt mig att jag är en bra människa och även en bra pedagog. Det är först när du har självtillit som andra kan lita på dig. Att våga vara sig själv är för mig det viktigaste som fritidspedagog, stå för sina åsikter, vara rättvis och konsekvent. Tycker jag om mig själv i situationen så tycker jag också om det jag gör. Skratta när man är glad, gråta när man är ledsen, bli arg när man är arg. Visa att man är en människa."
Nåväl, nog om skolan, det är trots allt lördag idag, Skellefteå spelar mot Luleå på tv och jag har inte bestämt mig för vilket lag jag ska hålla på i den semifinalserien. Kanske Luleå, har ju några kompisar som håller på dem så..
fredag 25 mars 2011
25 mars 2011, Bloggcomeback
Mycket vatten har runnit under bron sen vi sågs sist, jag har bland annat bytt ut min hylla mot ett enkelt nattduksbord..
Det har med andra ord inte hänt ett skit de senaste månaderna, inget för mig väsentligt iaf, att min ensamhet tråkar sönder mig och att jag inte har varken lust eller ork att göra något åt det gör att jag håller på att tappa fotfästet.. Jag kommer ihåg att jag mådde bra av att skriva av mig så jag tänkte göra en allvarlig bloggcomeback. Jag kommer nog att göra uppdateringar med jämna mellanrum till jag fyller 30 (16 december).
Lisa Nilsson sjöng i låten "Himlen runt hörnet", "Nån däruppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur". Tänker ibland på just den textraden, jag tycker nämligen aldrig att jag har haft "turen".
Förra helgen så var det klubbfest, trots min måttliga närvaro den senaste tiden var jag med och försökte hänga med i pingissnacket. Det var trevligt, roligt folk och rolig musiktävling. Kvällen förstördes helt dock när vi senare skulle in på Harrys, en i sällskapet var 19 år och kom aldrig in, (20 års gräns). Personen ifråga kan man säga är ny i utesvängen och jag skulle efter han blivit nekad visa taxistationen, ni som kan Motala vet att man bara behöver gå en kort bit från Harrysingången och sen visa med handen var "stationen" ligger. Nån minut tog det. När jag kom tillbaka så neka vakten även mig inträde:
V: "Det är försent, vi stänger nu"
J: "Vad menar du, jag var ju här med gänget för någon minut sen"
V: "Kan inte hjälpas"
J: "Men jag sa ju att jag bara skulle visa honom vägen"
V: *Tittar bara bort*
Kan låta som en petitess, men jag upplever mitt liv såhär hela tiden, ett steg fram, två steg bak, rolig fest, blir förnedrad av en vakt. Jag vet om att det enda kriteriet för att bli vakt är att vara muskulös och förmodligen opedagogiskt hjärndöd, har kraftiga undantag på det här i Motala men det är förmodligen för att jag känner dessa människor sen tidigare. Poängen är att jag blir drabbad..
Nåväl, första inlägget är gjort, känner redan att det var skönt att skriva igen.
Vi syns imorrn!
Det har med andra ord inte hänt ett skit de senaste månaderna, inget för mig väsentligt iaf, att min ensamhet tråkar sönder mig och att jag inte har varken lust eller ork att göra något åt det gör att jag håller på att tappa fotfästet.. Jag kommer ihåg att jag mådde bra av att skriva av mig så jag tänkte göra en allvarlig bloggcomeback. Jag kommer nog att göra uppdateringar med jämna mellanrum till jag fyller 30 (16 december).
Lisa Nilsson sjöng i låten "Himlen runt hörnet", "Nån däruppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur". Tänker ibland på just den textraden, jag tycker nämligen aldrig att jag har haft "turen".
Förra helgen så var det klubbfest, trots min måttliga närvaro den senaste tiden var jag med och försökte hänga med i pingissnacket. Det var trevligt, roligt folk och rolig musiktävling. Kvällen förstördes helt dock när vi senare skulle in på Harrys, en i sällskapet var 19 år och kom aldrig in, (20 års gräns). Personen ifråga kan man säga är ny i utesvängen och jag skulle efter han blivit nekad visa taxistationen, ni som kan Motala vet att man bara behöver gå en kort bit från Harrysingången och sen visa med handen var "stationen" ligger. Nån minut tog det. När jag kom tillbaka så neka vakten även mig inträde:
V: "Det är försent, vi stänger nu"
J: "Vad menar du, jag var ju här med gänget för någon minut sen"
V: "Kan inte hjälpas"
J: "Men jag sa ju att jag bara skulle visa honom vägen"
V: *Tittar bara bort*
Kan låta som en petitess, men jag upplever mitt liv såhär hela tiden, ett steg fram, två steg bak, rolig fest, blir förnedrad av en vakt. Jag vet om att det enda kriteriet för att bli vakt är att vara muskulös och förmodligen opedagogiskt hjärndöd, har kraftiga undantag på det här i Motala men det är förmodligen för att jag känner dessa människor sen tidigare. Poängen är att jag blir drabbad..
Nåväl, första inlägget är gjort, känner redan att det var skönt att skriva igen.
Vi syns imorrn!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)