Landsborgsgatan 38 1991-1996

Ett stort hus! Två våningar och en källare som iofs användes måttligt. 7 rum och kök och två toaletter var det när vi lämnade huset. Det såg inte alls likadant ut när vi flyttade in, vi renoverade ständigt kändes det som. Två rum byggdes till i nån slags halvbarack där mina föräldrar och Millan hade sina sovrum. Jag fick till slut ett superfint nyrenoverat rum som inte syns på bilden, först hade jag rummet med fönstret längst upp och längst bort på bilden. Jag var så fantastiskt nöjd när jag fick det nya rummet, jag tror jag fick det på min 13-års dag, ett möblerat rum som Mia inte behövde passera varje gång hon skulle in till sitt rum som hon fick göra de första åren. Mia var dock en duktig storasyster och smög försiktigt förbi på nätterna men mitt sömnbeteende var väldigt konstigt på den tiden och en gång när hon skulle passera så har hon berättat att jag satte mig upp a´la den onda dockan, stirra henne i ögonen och fräste "inga tjejer i mitt rum". Kul anekdot tycker jag :)

Ja, huset var inte Bevery Hills-klass när vi flytta dit, jag kommer ihåg att vi fick bada nere i källaren i början, den källarn minns jag fortfarande med skräck då den var väldigt mörk och chansen att stöta på en megaråtta som kom från soptippen var ungefär 50/50 :) Det dröjde dock inte länge förrän badrummen var nyrenoverade men jag minns källarpromenaderna med en handduk över axeln med skräck. Till slut började jag dock gilla huset väldigt mycket och Fridhults-saknandet försvann långsamt. Vi hade en schäfertik med det konstiga namnet "Panda" vilket fick bort min hundrädsla, iaf tillfälligt, jag tror tamigfan den har kommit tillbaka nu på senare år.

Min jämnåriga kusin Patrik umgicks jag mycket med här, sommarlov och jullov. Vi var egentligen väldigt olika, han var lite tuffare än mig, körde gokart och pratade stockholmska istället för bondig motaladialekt. Men vi hittade varandra och kunde umgås flera veckor i sträck, skulle det bli nån konflikt så undvek vi varandra några timmar bara.

Millan berättar att ett av hennes bästa minne från det här huset var när hon hade ramlat på cykeln på grusvägen utanför och jag tröstade henne med att läsa en bok, det här var tydligen något som jag aldrig gjorde annars vilket får mig att fundera på vilken halvdan storebror jag lär ha varit, men jag förlitade mig väl på att storasyster skulle ordna allt känslomässigt "larv" och att jag kunde koncentrera mig på mina fotbollsbilder :D

Mitt bästa minne är nog sommaren 1994 och nätterna framför Sveriges succe-vm, jag fick tillåtelse att sitta uppe på nätterna och se våra hjältar och jag minns att även Mia var med och delade popcornpåsarna några nätter, det var en riktigt bra sommar för övrigt också, efter den sommaren började högstadiet och i september det året sjönk Estonia och skakade om hela vårt avlånga land, där började mitt liv bli mörkare..


När jag började högstadiet förstod jag att jag kunde bli mobbad för min stamning och kortväxthet, skolan var helt plötsligt ingen rolig plats och det skulle det dessvärre fortsätta att inte vara till min student 2000. Mitt självförtroende fick sig många törnar under dessa 6 år som jag bär med mig än idag. Jag vet att det fanns dom som har det mycket sämre men jag hatade det långa stunder, det gjorde jag. Pingishallen blev då min fristad, tränade nog 3-4 gånger i veckan och var borta var och varannan helg på matcher. Timme efter timme stod jag dessutom hemma mot väggen och spelade mot mig själv, sporten flög in i mitt liv.. i ett jetplans hastighet. I pingisen knöt jag också kompiskontakter som har haft stor betydelse i mitt liv och har det än idag..

Idag har det här huset målats grått, grusvägen utanför har asfalterats, det vita staketet som vi kämpade så mycket med en sommar är borta, badmintonnätet som jag plågade mina farbröder med på kvällarna är borta, jag tror dock att om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra min terapi med en pingisboll som studsar fram och tillbaka, fram och tillbaka..



Här står vi på framsidan, jag och Millan, på kortet är även hunden Panda och.. är det Findus, Millan?



Grusvägen utanför huset och Millan på cykeln innan olyckan får vi anta :)