Visst är jag tråkig?

Skillnaden är ändå den att jag faktiskt inte lagt av att blogga den här gången. Det är bara det att jag inte har haft tid för några längre inlägg, inte kortare inlägg heller tydligen, jag har VERKLIGEN INTE varit effektiv med mitt pluggande men det har legat och gnagt konstant i mitt huvud, vad jag än har gjort. Hur otroligt det än låter så känner jag mig lite psykiskt utmattad, och besviken på mig själv, jag ville att mitt sista arbete skulle bli kanonbra men det kommer åter igen vara en ångestinlämning..

Nåväl, en fantastiskt paus fick jag i lördagskväll när jag såg Jack Vreeswijk uppträda i Borensberg av alla ställen, jag beställde två biljetter och fick med mig Ellinor, ja, Pelles Ellinor känner ni väl till va? :) Bästa konsertkompisen ever ska väl flikas in, känns som att det bara är hon och jag som förstår vad som hände därinne, hur bra det faktiskt va. Ett väldigt kul minne att ha tillsammans med henne då jag har så många med hennes sambo.. :)

Jag ska vara ärlig! Trots att jag gillar visor som musikform väldigt mycket så ska jag inte sticka under stolen med att jag diggar Jack väldigt mycket för hans efternamn och på så sätt också hans historia. But who can blame me? Hans pappa är ju ändå min idol. Därför var det svårt att inte hålla med Pelle när han skjutsade in två glada partymänniskor till Borensberg, "Det bästa vore ju om han nästan bara spelade Cornelislåtar ikväll"

Jack kliver någon timme senare upp på scenen och uttrycker: "Jag tänkte göra en annorlunda spelning ikväll, jag tänkte ägna stora delar av kvällen åt en gammal släkting till mig"

Det blev sjukt bra! Jack och hans gitarrist var det bästa jag varit med om på mycket länge. Pricken över i:t blev alla långa anekdoter om Cornelis

Oförglömligt är inte ens första bokstaven!