Tänkte börja med att skriva att det känns skönt att alla praktikuppgifter nu faktiskt är klara, nu återstår bara det omtalade, skräckfulla examensarbete. Ska bli spännande att få sättas på prov, hittills tycker jag inte att det har varit några bekymmer i utbildningen.. teoretiskt då vill säga, praktikerna har emellanåt varit utmanande. Imorrn kommer jag tillbaka till Carlsund igen för föreläsningen och på måndag åker vi till Karlstad över dagen för introduktion till examensarbetet.
Däremellan ska jag som rubriken avslöjar till Valdemarsvik för att spela pingis, känns som det var länge sen jag spelade match men sen september är det ju ingen evighet. Nåväl, vi får se hur det går, har inte jättestora förhoppningar, kommer nog gå plus minus 0 med all säkerhet, vilket egentligen är för dåligt.. :) Det blir kul att träffa alla och parta lite på lördagkvällen..
Mitt kära SSK följer mitt eget mående, 1-4 mot Örebro är väl ett svaghetstecken i mina ögon, jag visste inte ens att Örebro hade ett riktigt hockeylag, trodde det var fotbollslaget som "skojade till det lite". Ärligt talat, så kom besvikelsen redan när SSK åkte ner till kvalserien. 71 poäng har förr om åren räckt till slutspel och att ödet ska avgöras på 10 matcher känns som ett rent lotteri.. SSK och Modo har allt att förlora och de andra lagen allt att vinna, pressen måste vara sjukt svår att hantera vilket syns på matcherna. Det är som det är..
torsdag 31 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Tilten är total..
11 timmars pokerturnering som följdes upp av 2 timmars sömn.. Ingen skönhetssöm direkt heller, i vanlig ordning halvsov jag efter en lång turnering då handanalyser flyger förbi i mitt huvud. Nytt för gången var att kroppen bokstavligen skakade utav frustration och att jag halvvägs vände till toaletten flera gånger av mitt illamående..av poker!!! Runt halv 8 imorse trodde jag att det skulle vara värt det, jag låg 2:a i en 50 dollars turnering med över 8000 spelare.. 3 händer senare, 3 coinflips senare var jag ute. Det går inte beskriva hur illa jag mådde över det här. Bedömt av tid och pengar anser jag att jag placerade mig sämst av 8000 spelare. Jag har åkt ut precis innan finalbord många gånger tidigare men den här var det absolut värsta.. summan jag vann är nämligen "försumbar" och på så sätt kommer mitt svaga psyke gå back på den här natten eftersom den sattes sig så hårt i huvudet. 12 placeringar högre upp hade inte varit "försumbart".
Det var min tur, känns bisarrt orättvist..
Det var min tur, känns bisarrt orättvist..
söndag 27 mars 2011
Han dansar alltid nykter..
Ibland möter man människor som går ifrån den svenska mentaliteten, igår var en sån dag..
Jag hade lite obekvämt lyckas hamna mitt i smeten ibland Linköpings studenter igår, lite försiktigt tog jag mig fram igenom folkmassorna på dansgolvet. Ja, det var party, studenter verka veta hur man gör när böckerna är igenslagna. Det var någon slags maskerad också och jag hade, lite panikmässigt ska tilläggas, fått låna doktorklädsel. De gröna byxorna skar sig lika på mig som.. ja, jag vet inte, kaviar på spagetti? På något sätt så lyckades jag ändå vänja mig ju längre kvällen gick. Annars är jag inte mycket för maskerader, ser inte det roliga i det, grupptrycket var dock för starkt.
Nåväl, till rubriken, till saken, Dans klasskamrat David var med oss under hela kvällen. Jag har aldrig sett någon person släppa loss så som han gjorde. "Han var väl full", tänker ni. Nej, nykterist är vad han är. Resten av dansgolvet bleknade i jämförelse när mannen bakom scream-masken svängde med både armar och ben i 200 km/h samtidigt som han vrålade till de alltför dåliga discolåtar. Avslutningsvis spelades traditionellt "Stad i ljus" av Tommy Körberg. Linköpingsstudenterna gungade fram och tillbaka i en ring medan nykteristen stod på knä i mitten och vrålade ut..
Jag blir glad av sånt, jag tycker mycket om "annorlunda" människor, dels för att jag får tillfälle att analysera lite :) Idag har jag funderat på om svenskars sätt att dricka på uteställen har blivit en slags inflation. Att man hela tiden försöker få en lite bättre fylla och att man blir lite mer modig av att dricka mer. Kanske vågar man köra den där extremt avskyvärda robotdansen på dansgolvet, kanske vågar man säga vad man har irriterat sig på så länge hos nån person.. men framför allt.. kanske vågar man gå fram och ragga på det motsatta könet.. ´Det här är ju fullt normalt för oss men det är ju riktigt jävla sjukt egentligen. Det är först när du har börjat förstöra hjärnan med diverse drycker som du tror att du kan vara djup och framgångsrik..
Visst är det skönt att människor som David bryter det här mönstret för det är ju inte som alla påstår, det handlar inte om att det blir roligare när man festar med alkohol, vi måste ha alkoholen för att kunna festa. Varför? Jo, för att den som inte dricker är tråkig? DEN SOM INTE DRICKER ÄR TRÅKIG! Det är ju helt tvärtom såklart, den som behöver alkohol för att vara glad och rolig är ju den som är tråkig..
Vi släpper det nu, såg precis Sthlm-Båstad på tv4, den nya serien, riktigt bra om man bortser från den ständiga reklamen, Tv 4 har nu lyckas pressa in 3 reklamavbrott på en timme, det är för mycket..
När jag började blogga så började jag också använda min kamera igen, det har jag saknat, kollade igenom lite bilder idag som jag nu tänkte dela med mig till er..
Här har vi då min älskade Dan och den redan omskrivne David från utestället..
Prinsen Vilgot fyllde 3 i tisdags, jag hittade den här bilden som för oss omgående tillbaka till tidigt 90-tal med gråtande barn på vardagsrumsväggarna. I det här fallet var Vilgot dock bara ledsen hos fotografen. Grattis i efterskott gubben. Love you..
Hittade en bra bild från Karlstads uteliv. Upptäckte att jag annars har svårt att inte ha rinnande snus på tänderna när kameran kommer fram. (något jag nu ska börja tänka på) Men den här bilden blev bra tycker jag. Jag och klasskompis Sandra, hon befinner sig för övrigt just nu i Portugal på studieresa..
Ha det bra!
Jag hade lite obekvämt lyckas hamna mitt i smeten ibland Linköpings studenter igår, lite försiktigt tog jag mig fram igenom folkmassorna på dansgolvet. Ja, det var party, studenter verka veta hur man gör när böckerna är igenslagna. Det var någon slags maskerad också och jag hade, lite panikmässigt ska tilläggas, fått låna doktorklädsel. De gröna byxorna skar sig lika på mig som.. ja, jag vet inte, kaviar på spagetti? På något sätt så lyckades jag ändå vänja mig ju längre kvällen gick. Annars är jag inte mycket för maskerader, ser inte det roliga i det, grupptrycket var dock för starkt.
Nåväl, till rubriken, till saken, Dans klasskamrat David var med oss under hela kvällen. Jag har aldrig sett någon person släppa loss så som han gjorde. "Han var väl full", tänker ni. Nej, nykterist är vad han är. Resten av dansgolvet bleknade i jämförelse när mannen bakom scream-masken svängde med både armar och ben i 200 km/h samtidigt som han vrålade till de alltför dåliga discolåtar. Avslutningsvis spelades traditionellt "Stad i ljus" av Tommy Körberg. Linköpingsstudenterna gungade fram och tillbaka i en ring medan nykteristen stod på knä i mitten och vrålade ut..
Jag blir glad av sånt, jag tycker mycket om "annorlunda" människor, dels för att jag får tillfälle att analysera lite :) Idag har jag funderat på om svenskars sätt att dricka på uteställen har blivit en slags inflation. Att man hela tiden försöker få en lite bättre fylla och att man blir lite mer modig av att dricka mer. Kanske vågar man köra den där extremt avskyvärda robotdansen på dansgolvet, kanske vågar man säga vad man har irriterat sig på så länge hos nån person.. men framför allt.. kanske vågar man gå fram och ragga på det motsatta könet.. ´Det här är ju fullt normalt för oss men det är ju riktigt jävla sjukt egentligen. Det är först när du har börjat förstöra hjärnan med diverse drycker som du tror att du kan vara djup och framgångsrik..
Visst är det skönt att människor som David bryter det här mönstret för det är ju inte som alla påstår, det handlar inte om att det blir roligare när man festar med alkohol, vi måste ha alkoholen för att kunna festa. Varför? Jo, för att den som inte dricker är tråkig? DEN SOM INTE DRICKER ÄR TRÅKIG! Det är ju helt tvärtom såklart, den som behöver alkohol för att vara glad och rolig är ju den som är tråkig..
Vi släpper det nu, såg precis Sthlm-Båstad på tv4, den nya serien, riktigt bra om man bortser från den ständiga reklamen, Tv 4 har nu lyckas pressa in 3 reklamavbrott på en timme, det är för mycket..
När jag började blogga så började jag också använda min kamera igen, det har jag saknat, kollade igenom lite bilder idag som jag nu tänkte dela med mig till er..
Här har vi då min älskade Dan och den redan omskrivne David från utestället..
Prinsen Vilgot fyllde 3 i tisdags, jag hittade den här bilden som för oss omgående tillbaka till tidigt 90-tal med gråtande barn på vardagsrumsväggarna. I det här fallet var Vilgot dock bara ledsen hos fotografen. Grattis i efterskott gubben. Love you..
Hittade en bra bild från Karlstads uteliv. Upptäckte att jag annars har svårt att inte ha rinnande snus på tänderna när kameran kommer fram. (något jag nu ska börja tänka på) Men den här bilden blev bra tycker jag. Jag och klasskompis Sandra, hon befinner sig för övrigt just nu i Portugal på studieresa..
Ha det bra!
lördag 26 mars 2011
God afton!
Medan eftertexterna rullar till Johnny Cash film till "Walk the line" tänkte jag inleda mitt andra inlägg här.
Jag blev i veckan klar med min avslutande praktik på Bergvallaskolan, i fem veckor har jag varit där och det har varit upp och ner.
Det som har varit ner är att jag efter snart 3 ½ års utbildning kommit på att jag inte är klockren som fritidspedagog, jag har kommit underfund med att jag inte riktigt är den sortens ledartyp som mina handledare förespråkar och som jag själv även tänker en fritidspedagog, det här går att "förbättra" men då måste jag förändra mig själv vilket jag är tveksam till, jag vet inte hur jag ska göra. Men viktigast av allt, jag tycker inte det är så roligt.. eller stimulerande är nog rätt ord. Upp då? Jag har fått mycket beröm för att jag är väldigt duktig med en eller flera elever, och då oftast "stökiga" elever eller elever i behov av särskilt stöd som det korrekt heter. Smickrande på ett sätt men visste redan innan att jag var bra på det. Har alltid uppfattat mig själv som en sympatisk människokännare, oavsett om det är barn eller vuxna, det är en av få egenskaper som jag har som jag är stolt över.
Vi fortsätter på ämnet. Jag har pluggat lite idag faktiskt, vi skulle skriva om "Mitt uppdrag", alltså vilka egenskaper en fritidspedagog ska ha. Intressant uppgift för en gång skull och jag plockade fram tre ihopklumpade egenskaper, konfliktlösare, förmåga att erbjuda aktiviteter men framför allt att vara sig själv. Att vara sig själv i arbetet är enligt mig absolut det viktigaste, så här skrev jag om det..
"Att vara sig själv: Jag har under tidigare praktiker satt på mig en mask och försökt att vara vad jag trodde en ”bra fritidspedagog”, har emellanåt fastnat i analysen av mig själv och det har runnit ut i ingenting då jag gått och funderat på det dagarna i ända. Jag har efter min avslutande praktik lärt mig att jag är en bra människa och även en bra pedagog. Det är först när du har självtillit som andra kan lita på dig. Att våga vara sig själv är för mig det viktigaste som fritidspedagog, stå för sina åsikter, vara rättvis och konsekvent. Tycker jag om mig själv i situationen så tycker jag också om det jag gör. Skratta när man är glad, gråta när man är ledsen, bli arg när man är arg. Visa att man är en människa."
Nåväl, nog om skolan, det är trots allt lördag idag, Skellefteå spelar mot Luleå på tv och jag har inte bestämt mig för vilket lag jag ska hålla på i den semifinalserien. Kanske Luleå, har ju några kompisar som håller på dem så..
Jag blev i veckan klar med min avslutande praktik på Bergvallaskolan, i fem veckor har jag varit där och det har varit upp och ner.
Det som har varit ner är att jag efter snart 3 ½ års utbildning kommit på att jag inte är klockren som fritidspedagog, jag har kommit underfund med att jag inte riktigt är den sortens ledartyp som mina handledare förespråkar och som jag själv även tänker en fritidspedagog, det här går att "förbättra" men då måste jag förändra mig själv vilket jag är tveksam till, jag vet inte hur jag ska göra. Men viktigast av allt, jag tycker inte det är så roligt.. eller stimulerande är nog rätt ord. Upp då? Jag har fått mycket beröm för att jag är väldigt duktig med en eller flera elever, och då oftast "stökiga" elever eller elever i behov av särskilt stöd som det korrekt heter. Smickrande på ett sätt men visste redan innan att jag var bra på det. Har alltid uppfattat mig själv som en sympatisk människokännare, oavsett om det är barn eller vuxna, det är en av få egenskaper som jag har som jag är stolt över.
Vi fortsätter på ämnet. Jag har pluggat lite idag faktiskt, vi skulle skriva om "Mitt uppdrag", alltså vilka egenskaper en fritidspedagog ska ha. Intressant uppgift för en gång skull och jag plockade fram tre ihopklumpade egenskaper, konfliktlösare, förmåga att erbjuda aktiviteter men framför allt att vara sig själv. Att vara sig själv i arbetet är enligt mig absolut det viktigaste, så här skrev jag om det..
"Att vara sig själv: Jag har under tidigare praktiker satt på mig en mask och försökt att vara vad jag trodde en ”bra fritidspedagog”, har emellanåt fastnat i analysen av mig själv och det har runnit ut i ingenting då jag gått och funderat på det dagarna i ända. Jag har efter min avslutande praktik lärt mig att jag är en bra människa och även en bra pedagog. Det är först när du har självtillit som andra kan lita på dig. Att våga vara sig själv är för mig det viktigaste som fritidspedagog, stå för sina åsikter, vara rättvis och konsekvent. Tycker jag om mig själv i situationen så tycker jag också om det jag gör. Skratta när man är glad, gråta när man är ledsen, bli arg när man är arg. Visa att man är en människa."
Nåväl, nog om skolan, det är trots allt lördag idag, Skellefteå spelar mot Luleå på tv och jag har inte bestämt mig för vilket lag jag ska hålla på i den semifinalserien. Kanske Luleå, har ju några kompisar som håller på dem så..
fredag 25 mars 2011
25 mars 2011, Bloggcomeback
Mycket vatten har runnit under bron sen vi sågs sist, jag har bland annat bytt ut min hylla mot ett enkelt nattduksbord..
Det har med andra ord inte hänt ett skit de senaste månaderna, inget för mig väsentligt iaf, att min ensamhet tråkar sönder mig och att jag inte har varken lust eller ork att göra något åt det gör att jag håller på att tappa fotfästet.. Jag kommer ihåg att jag mådde bra av att skriva av mig så jag tänkte göra en allvarlig bloggcomeback. Jag kommer nog att göra uppdateringar med jämna mellanrum till jag fyller 30 (16 december).
Lisa Nilsson sjöng i låten "Himlen runt hörnet", "Nån däruppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur". Tänker ibland på just den textraden, jag tycker nämligen aldrig att jag har haft "turen".
Förra helgen så var det klubbfest, trots min måttliga närvaro den senaste tiden var jag med och försökte hänga med i pingissnacket. Det var trevligt, roligt folk och rolig musiktävling. Kvällen förstördes helt dock när vi senare skulle in på Harrys, en i sällskapet var 19 år och kom aldrig in, (20 års gräns). Personen ifråga kan man säga är ny i utesvängen och jag skulle efter han blivit nekad visa taxistationen, ni som kan Motala vet att man bara behöver gå en kort bit från Harrysingången och sen visa med handen var "stationen" ligger. Nån minut tog det. När jag kom tillbaka så neka vakten även mig inträde:
V: "Det är försent, vi stänger nu"
J: "Vad menar du, jag var ju här med gänget för någon minut sen"
V: "Kan inte hjälpas"
J: "Men jag sa ju att jag bara skulle visa honom vägen"
V: *Tittar bara bort*
Kan låta som en petitess, men jag upplever mitt liv såhär hela tiden, ett steg fram, två steg bak, rolig fest, blir förnedrad av en vakt. Jag vet om att det enda kriteriet för att bli vakt är att vara muskulös och förmodligen opedagogiskt hjärndöd, har kraftiga undantag på det här i Motala men det är förmodligen för att jag känner dessa människor sen tidigare. Poängen är att jag blir drabbad..
Nåväl, första inlägget är gjort, känner redan att det var skönt att skriva igen.
Vi syns imorrn!
Det har med andra ord inte hänt ett skit de senaste månaderna, inget för mig väsentligt iaf, att min ensamhet tråkar sönder mig och att jag inte har varken lust eller ork att göra något åt det gör att jag håller på att tappa fotfästet.. Jag kommer ihåg att jag mådde bra av att skriva av mig så jag tänkte göra en allvarlig bloggcomeback. Jag kommer nog att göra uppdateringar med jämna mellanrum till jag fyller 30 (16 december).
Lisa Nilsson sjöng i låten "Himlen runt hörnet", "Nån däruppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur". Tänker ibland på just den textraden, jag tycker nämligen aldrig att jag har haft "turen".
Förra helgen så var det klubbfest, trots min måttliga närvaro den senaste tiden var jag med och försökte hänga med i pingissnacket. Det var trevligt, roligt folk och rolig musiktävling. Kvällen förstördes helt dock när vi senare skulle in på Harrys, en i sällskapet var 19 år och kom aldrig in, (20 års gräns). Personen ifråga kan man säga är ny i utesvängen och jag skulle efter han blivit nekad visa taxistationen, ni som kan Motala vet att man bara behöver gå en kort bit från Harrysingången och sen visa med handen var "stationen" ligger. Nån minut tog det. När jag kom tillbaka så neka vakten även mig inträde:
V: "Det är försent, vi stänger nu"
J: "Vad menar du, jag var ju här med gänget för någon minut sen"
V: "Kan inte hjälpas"
J: "Men jag sa ju att jag bara skulle visa honom vägen"
V: *Tittar bara bort*
Kan låta som en petitess, men jag upplever mitt liv såhär hela tiden, ett steg fram, två steg bak, rolig fest, blir förnedrad av en vakt. Jag vet om att det enda kriteriet för att bli vakt är att vara muskulös och förmodligen opedagogiskt hjärndöd, har kraftiga undantag på det här i Motala men det är förmodligen för att jag känner dessa människor sen tidigare. Poängen är att jag blir drabbad..
Nåväl, första inlägget är gjort, känner redan att det var skönt att skriva igen.
Vi syns imorrn!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)