25 mars 2011, Bloggcomeback

Mycket vatten har runnit under bron sen vi sågs sist, jag har bland annat bytt ut min hylla mot ett enkelt nattduksbord..

Det har med andra ord inte hänt ett skit de senaste månaderna, inget för mig väsentligt iaf, att min ensamhet tråkar sönder mig och att jag inte har varken lust eller ork att göra något åt det gör att jag håller på att tappa fotfästet.. Jag kommer ihåg att jag mådde bra av att skriva av mig så jag tänkte göra en allvarlig bloggcomeback. Jag kommer nog att göra uppdateringar med jämna mellanrum till jag fyller 30 (16 december).

Lisa Nilsson sjöng i låten "Himlen runt hörnet", "Nån däruppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur". Tänker ibland på just den textraden, jag tycker nämligen aldrig att jag har haft "turen".

Förra helgen så var det klubbfest, trots min måttliga närvaro den senaste tiden var jag med och försökte hänga med i pingissnacket. Det var trevligt, roligt folk och rolig musiktävling. Kvällen förstördes helt dock när vi senare skulle in på Harrys, en i sällskapet var 19 år och kom aldrig in, (20 års gräns). Personen ifråga kan man säga är ny i utesvängen och jag skulle efter han blivit nekad visa taxistationen, ni som kan Motala vet att man bara behöver gå en kort bit från Harrysingången och sen visa med handen var "stationen" ligger. Nån minut tog det. När jag kom tillbaka så neka vakten även mig inträde:

V: "Det är försent, vi stänger nu"
J: "Vad menar du, jag var ju här med gänget för någon minut sen"
V: "Kan inte hjälpas"
J: "Men jag sa ju att jag bara skulle visa honom vägen"
V: *Tittar bara bort*

Kan låta som en petitess, men jag upplever mitt liv såhär hela tiden, ett steg fram, två steg bak, rolig fest, blir förnedrad av en vakt. Jag vet om att det enda kriteriet för att bli vakt är att vara muskulös och förmodligen opedagogiskt hjärndöd, har kraftiga undantag på det här i Motala men det är förmodligen för att jag känner dessa människor sen tidigare. Poängen är att jag blir drabbad..

Nåväl, första inlägget är gjort, känner redan att det var skönt att skriva igen.

Vi syns imorrn!