Mycket eld i järnet..

Finally.. äntligen har jag tagit tag i saker i mitt liv, det har inte hänt något än men jag försöker iaf nu, jag försöker bygga upp kontakter och jag försöker klara av konkreta saker i mitt liv som att skaffa jobb, körkort och lägenhet.. Värnamo är staden!

Staden känns grå ibland eller kanske snarare tom, jag har redan lärt känna en del nytt folk och trots att jag bor hos Millan nu och egentligen har mer folk omkring mig än någonsin så känner jag mig ensam, jag jämför folk på körskolan mot folk hemma i Motala och dom bleknar som spöken i jämförelse, det är väl tur att jag har Millan med familj därnere, där känner jag mig någorlunda trygg och det är kul att vakna upp som idag av Vilgots toner kl 6.30

"Kuckelikuuuu, klockan är sju ..paus.. du sover som Pippi ju"

Lille Vilgot har förresten svängt mycket under veckan, när han är tröttkinkig är jag inte mycket värd men är han på lekhumör så duger jag allt :)

Det har varit långa dagar och korta nätter senaste veckan, iaf för att vara mig men jag har känt mig förvånansvärt pigg, förmodligen är jag så intresserad av det jag gör just nu..

Det här dygnet har varit extra långt känns det som.

06.30 Kuckelikuu, klockan är sju

07.00 Klockan VAR sju och jag åkte bussen in mot Värnamo, fanns bara en sak i mitt huvud då, min kvarglömda telefon var tvungen att ligga kvar på körskolan.

07.30 Där låg den, snälla körmagistern hade lagt in den på sitt kontor.

08.10 Dubbellektion i bilkörning. Magistern berättar att min uppsikt och känsla i diverse rondeller och korsningar hade blivit AVSEVÄRT mycket bättre, om det var bra framgick dock inte men jag tror att en liten polett ramlade ner, inte stor men jag har råd med nästa insats..

09.30 teoriteoriteoriteori

11.00 Sten Sures gatukök - köttbulletallrik. 4 av 5 stjärnor.

11.30 - 17.00 teoriteoriteoricolapausteoriteoriteori.

Receptionisten körde mig sedan till fjärrbusstationen, 17.45 skulle bussen gå så i trekvart observerade jag hur lätt det är köra i rondell om man redan har körkort, 95 procent av bilförarna som passerad rondellen hade kuggat om jag ska tro min magister.

17.45 hade ingen buss kommit, inte 18.00 heller, inte 18.15 men 18.30 svängde den in, hade alltså då spenderat 1 ½ timme vid den busshållsplatsen, trafikolycka på E4 tydligen, mitt eget lidande blev därför betydelselöst.. 20.40 gick bussen sedan från Jönköping så ytterliggare 70 minuters väntan.. väl på den bussen vände oturen till tur och en dam erbjöd att hennes man kunde skjutsa hem mig också då det också var Motalabor..

22.15 hemma i Motala.

Millan frågade igår hur skönt det skulle bli att komma hem, nja, det spelar nog ingen roll sa jag, men det gjorde det, förbaskat skönt att komma hem.. nu väntar min egen säng, gunåde den som väcker mig imorgon..

God natt! Nu kan jag äntligen börja blogga igen när jag nya saker att skriva om, blir skoj!!!

Vill inte men jag måste ta steget..

Tränade pingis idag, fick dessvärre känslan som gjorde att jag slutade, jag var emellanåt ganska dålig, ojämn helt enkelt vilket brist på träning brukar resultera i.. Det beror nog också på att det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu.

Jag har nämligen sökt jobb, i Värnamo, fick ångest direkt när jag tryckte på "ansökknappen" som rubriken avslöjar :) Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan vänner och familj här så har jag svårt att se att jag inte skulle gå under i den här stan, jag blir mer och mer deprimerad och känner mig mer och mer ensam för varje dag som går, inte för att jag är ensam, har helt fantastiska människor omkring mig som jag älskar men det är känslan som räknas enligt mig. Jag somnar alltid ensam och jag är inte prio 1 för någon.. Jag menar givetvis att hitta en partner, kommer kanske vara samma sak nere i Jönköpings län men jag kanske får en annan roll därnere..

Lite nöjd över att jag tar den chansningen, det är nog förändringar jag behöver..

Åker till Småland imorgon!

God natt!!!

Inte riktigt än..

*Jag ser ljusen som tänts i parken i kungsholmens hamn*

Melissa Horn är min nyaste idol, hon har inte Vreeswijk status men lite småförälskad är jag allt..

Vet väl inte själv varför jag bloggar just inatt men att jag inte kan sova är väl en stor anledning, när en mustachklädd Tom Selleck kommer på tv-rutan så är det som bekant läggdags för länge sen..

Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, jag vet inte vart jag vill eller framför allt vart jag ska.

Tänkte prova på det där med intensivkurs för körkort i Värnamo kommande veckor och har sedan starka funderingar på att stanna därnere, en del av mig vill fly Motala snarast, en del har svårt att tro att jag någonsin skulle kunna lämna stan, inte p.g.a min egen feghet utan snarare att det finns folk i den här stan som jag förmodligen inte skulle kunna ja... andas utan..

Svårt är det minsann.. att spela poker för att få bort sina funderingar är inte heller något jag rekommenderar.

Såg "Apornas Planet" idag på bion i Motala, 5 personer i salongen, jag har aldrig varit med om att det varit fler. Scenen från Smala Sussie?

Känns att det är söndag..

Per Linde spelar poker som aldrig förr och är enda svensk kvar av det dryga antalet 100 spelare i pokervm. Över 8000 startande gör prestationen... hur ska jag säga.. anmärkningsvärd. Det känns som igår vi satt och skämta över mms nätterna i ända med pokerborden flimrade i bakgrunden. Vi kan väl helt klart konstatera att utvecklingen efter det skiljdes sig lite :) Nåväl, allt har sin tid och jag är glad över att jag spelade poker med Linde och även Dan såklart då jag nu i princip kan leva på det även om min omgivning hellre skulle vilja kalla mig för arbetslös..

Var på fest igår, rökte vattenpipa för första gången vilket inte var särskilt gott. Jag hade i ärlighetens namn inte särskilt kul, festen var bra men blev rätt så ensam ute på harrys och det var väl där med en Rom och cola i handen som jag bestämde mig för att dessa pub-kvällar börjar närma sig ett slut.. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det..

1. Det är samma folk ute i Motala varje gång..

2. Jag kan inte dansa

3. Jag träffar inga tjejer

4. Det är för dyrt

5. Jag blir allt som oftast för full och numera också bakfull

Det känns bara meningslöst!!!

Har hamnat i nån slags grå-zon igen.. trött på det mesta men framför allt trött på mig själv, jag har haft en mycket dålig dag och det är bara att hoppas att min vän Per räddar upp den genom att ta sig till finalbord. Lycka till!

Midsommar och Wimbledon..

Midsommar har det varit, jag blev bjuden på fest hem till min kompis Richard och vädret var som det hittills varit under sommaren, ostabilt, regnigt eller sol. Finns inget att säga om festen i övrigt, den var som den så bör, småtrevlig och diskussionsfylld, jag har helt plötsligt börja gilla politiska diskussioner väldigt mycket, väl medveten om att jag allt som oftast tar mig vatten över huvudet men så länge jag lär mig något av någon annan så får ju iaf JAG ut något av det.. :)

Något annat som jag vill diskutera just nu är tennis, den största turneringen i världen håller på för fullt. Wimbledon är fantastiskt intressant tycker jag och jag kommer på ett eller annat sätt se semifinalerna och finalen, skulle jag haft Canal plus sport så skulle jag förmodligen suttit framför tv:n alldeles för mycket så det kanske är lika bra. Jag ska upp till Stockholm nästa helg på Robban och Carolinas inflyttningsfest och funderar starkt på att åka upp ett par dagar innan för att se matcherna tillsammans med Robban som är den enda i min kompiskrets som delar intresset lika starkt.. en sportbar på södern.. kan bli hur bra som helst. Det ska också tilläggas att jag funderat på hur möjligt det är att planera och genomföra en Wimbledon-resa till nästa år, kanske se någon tidig, billig match på Centercourt för att få uppleva det och sedan vara runt på den andra banorna. Jag skulle ju dessutom vilja se London så ja.. two flies in one punch..

Idag är vädret super i Motala och jag tänkte hedra solskenet med att senare i eftermiddag bege mig ut till Råssnäs för att löpträna lite..

Landsborgsgatan 38 1991-1996

Ett stort hus! Två våningar och en källare som iofs användes måttligt. 7 rum och kök och två toaletter var det när vi lämnade huset. Det såg inte alls likadant ut när vi flyttade in, vi renoverade ständigt kändes det som. Två rum byggdes till i nån slags halvbarack där mina föräldrar och Millan hade sina sovrum. Jag fick till slut ett superfint nyrenoverat rum som inte syns på bilden, först hade jag rummet med fönstret längst upp och längst bort på bilden. Jag var så fantastiskt nöjd när jag fick det nya rummet, jag tror jag fick det på min 13-års dag, ett möblerat rum som Mia inte behövde passera varje gång hon skulle in till sitt rum som hon fick göra de första åren. Mia var dock en duktig storasyster och smög försiktigt förbi på nätterna men mitt sömnbeteende var väldigt konstigt på den tiden och en gång när hon skulle passera så har hon berättat att jag satte mig upp a´la den onda dockan, stirra henne i ögonen och fräste "inga tjejer i mitt rum". Kul anekdot tycker jag :)

Ja, huset var inte Bevery Hills-klass när vi flytta dit, jag kommer ihåg att vi fick bada nere i källaren i början, den källarn minns jag fortfarande med skräck då den var väldigt mörk och chansen att stöta på en megaråtta som kom från soptippen var ungefär 50/50 :) Det dröjde dock inte länge förrän badrummen var nyrenoverade men jag minns källarpromenaderna med en handduk över axeln med skräck. Till slut började jag dock gilla huset väldigt mycket och Fridhults-saknandet försvann långsamt. Vi hade en schäfertik med det konstiga namnet "Panda" vilket fick bort min hundrädsla, iaf tillfälligt, jag tror tamigfan den har kommit tillbaka nu på senare år.

Min jämnåriga kusin Patrik umgicks jag mycket med här, sommarlov och jullov. Vi var egentligen väldigt olika, han var lite tuffare än mig, körde gokart och pratade stockholmska istället för bondig motaladialekt. Men vi hittade varandra och kunde umgås flera veckor i sträck, skulle det bli nån konflikt så undvek vi varandra några timmar bara.

Millan berättar att ett av hennes bästa minne från det här huset var när hon hade ramlat på cykeln på grusvägen utanför och jag tröstade henne med att läsa en bok, det här var tydligen något som jag aldrig gjorde annars vilket får mig att fundera på vilken halvdan storebror jag lär ha varit, men jag förlitade mig väl på att storasyster skulle ordna allt känslomässigt "larv" och att jag kunde koncentrera mig på mina fotbollsbilder :D

Mitt bästa minne är nog sommaren 1994 och nätterna framför Sveriges succe-vm, jag fick tillåtelse att sitta uppe på nätterna och se våra hjältar och jag minns att även Mia var med och delade popcornpåsarna några nätter, det var en riktigt bra sommar för övrigt också, efter den sommaren började högstadiet och i september det året sjönk Estonia och skakade om hela vårt avlånga land, där började mitt liv bli mörkare..


När jag började högstadiet förstod jag att jag kunde bli mobbad för min stamning och kortväxthet, skolan var helt plötsligt ingen rolig plats och det skulle det dessvärre fortsätta att inte vara till min student 2000. Mitt självförtroende fick sig många törnar under dessa 6 år som jag bär med mig än idag. Jag vet att det fanns dom som har det mycket sämre men jag hatade det långa stunder, det gjorde jag. Pingishallen blev då min fristad, tränade nog 3-4 gånger i veckan och var borta var och varannan helg på matcher. Timme efter timme stod jag dessutom hemma mot väggen och spelade mot mig själv, sporten flög in i mitt liv.. i ett jetplans hastighet. I pingisen knöt jag också kompiskontakter som har haft stor betydelse i mitt liv och har det än idag..

Idag har det här huset målats grått, grusvägen utanför har asfalterats, det vita staketet som vi kämpade så mycket med en sommar är borta, badmintonnätet som jag plågade mina farbröder med på kvällarna är borta, jag tror dock att om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra min terapi med en pingisboll som studsar fram och tillbaka, fram och tillbaka..



Här står vi på framsidan, jag och Millan, på kortet är även hunden Panda och.. är det Findus, Millan?



Grusvägen utanför huset och Millan på cykeln innan olyckan får vi anta :)