..men igår tror jag att harjäveln ändå strök med av vinddraget. Så nära var det nämligen att vi gick upp till superettan. Förutsättningarna var följande:
Vinnaren skulle gå direkt till superettan i en seriematch först till 8, maximalt 14 matcher vilket betydde att det kunde sluta oavgjort, 7-7. Vid oavgjort resultat blir det seträkning och om seten är lika då blir det bollräkning.
Det blev bollräkning som Västers givetvis förlorade. Marginalerna kunde inte ha varit mindre, så små, så små, så små. Setboll i avgörande matchen dunkades in av stockholmspelaren Peter Gripler. Det är det mest bisarra jag har varit med om.. iaf i pingissammanhang. Svårt att vara positiv så här i efterhand men jag måste medge att det var en fantastisk pingismatch. Så in i Norden välspelad och det var riktigt bra publik i pingismått mätt. Ordentlig fart på läktarn stundtals och ja, förutom det bisarra resultatet så var det riktigt kul. Mitt blödande pingishjärta blev istället blödande tänder. Jag hade också fel när jag gissade på troligt lag, engelsmannen spelade istället för John Nilsson. Jag hade velat se John spela, jag tror han hade gillat den taggade stämningen som var därinne.
Andra chansen tog vi ändå på eftermiddagen, trots huvuden nere i knäveken på spelarna i inledningen. Det var också tomt på läktaren, förstår inte hur de orkade vinna den matchen faktiskt. Slår man upp mental styrka i ordboken så lär det stå följande.
"Väster BTK - Munken 8-5"
Lång väg kvar att gå ändå, fortsatt kval om två veckor i göteborg. Två matcher, vinner vi båda dom så går vi upp i superettan den långa kvalvägen. It aint over until the fat lady sings..
"Det var jävligt nära att vi sprutade skumpa på Harrys ikväll, Matte" D. Ellermann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar